Denna rapport diskuterar om den fria rörligheten för data behöver ett starkare skydd och därmed borde uppgraderas till en femte frihet.

Den inre marknaden är baserad på den fria rörligheten för varor, tjänster, personer och kapital. Dessa fyra friheter infördes i Romfördraget redan 1957, långt innan framväxten av dagens digitala ekonomi. Idag är samhället i allt större grad beroende av möjligheten att kunna behandla och överföra data. Nästan alla transaktioner inbegriper överföring av data vid något tillfälle och ekonomin är beroende av ett välfungerande och fritt flöde av data.

Samtidigt har EU-lagstiftaren vidtagit åtgärder som hämmar det flödet. Det finns därför anledning att diskutera om den fria rörligheten för data behöver ett starkare skydd och därmed bör uppgraderas till en femte frihet.