Handelspolitik och hållbar utveckling

Handel lyfts i Agenda 2030 som en motor för inkluderande ekonomisk tillväxt, minskad fattigdom och hållbar utveckling. Handelspolitiska instrument som kan främja hållbar utveckling finns på både global, regional och nationell nivå.

Handelspolitik och hållbar utveckling på global nivå

På global nivå är världshandelsorganisationen WTO den viktigaste aktören för internationell handel och handelspolitik. I avtalet som ligger till grund för WTO enas medlemmarna om att samarbetet inom organisationen ska vara förenligt med hållbar utveckling. Miljömässig och ekonomisk hållbarhet lyfts särskilt fram.

Flera av de handelsrelaterade delmålen i Agenda 2030 handlar om att främja hållbarhet genom WTO. Inom WTO finns till exempel en princip om särskild och differentierad behandling, vilket främjar hållbarhet. Här finns också ett antal undantag som reglerar när och hur legitima skyddsintressen kan väga tyngre än handelsåtaganden i WTO-avtalen.

Inom WTO har medlemsländerna även förhandlat fram ett antal avtal som har betydelse för implementering och uppföljning av Agenda 2030. Vissa avtal är multilaterala – och gäller alltså för alla medlemmar i WTO. Andra avtal är plurilaterala, och gäller ofta bara de länder som har valt att vara med i avtalet. Ett exempel på ett multilateralt avtal är WTO-avtalet om effektiva och förenklade handelsprocedurer, Trade Facilitation Agreement. Ett annat exempel är förhandlingarna om ett plurilateralt avtal om liberalisering av handel med miljövaror, Environmental goods agreement.

Handelspolitik och hållbar utveckling på regional och mellanstatlig nivå

Moderna handelsavtal mellan två eller flera länder eller grupper av länder innehåller alltfler sakområden, till exempel offentlig upphandling och produktregler. Det ökar ländernas möjligheter att förena handel och hållbarhet mer än vad som är möjligt på global nivå. Exempelvis innehåller EU:s modernare frihandelsavtal ett separat kapitel med bestämmelser om handel och hållbar utveckling. EU-kommissionens målsättning är att främja sådana ambitiösa och innovativa hållbarhetskapitel i alla frihandels- och investeringsavtal

Hållbarhetskapitel i frihandelsavtal

Tullättnader för utvecklingsländer

WTO:s regelverk tillåter medlemmarna att ge mer förmånlig behandling till utvecklingsländer genom så kallade preferensavtal där låginkomstländer ges ett särskilt förmånligt marknadstillträde.

EU kan därför ge utvecklingsländer särskilda handelsförmåner jämfört med andra länder som exporterar till EU. Det får de i form av nedsatt tull vid export till den europeiska marknaden. Det här systemet har gett resultat både när det gäller ökad export från utvecklingsländer, och när det gäller att främja genomförandet av hållbarhetsrelaterade konventioner på nationell nivå. Även andra höginkomstländer som Japan och Norge har liknande system, som ofta kallas Generalised Systems of Preferences (GSP)
Handelsrelaterat utvecklingssamarbete

Aid for trade är ett samlingsnamn på handelsrelaterat utvecklingssamarbete för utvecklingsländer som ofta fokuserar på de minst utvecklade länderna (MUL). Aid for trade syftar till att avhjälpa utvecklingsländers svårigheter att delta i global handel genom att stärka den handelsrelaterade kapacitet och den infrastruktur som behövs för att kunna dra nytta av handelsliberaliseringar.