EES-avtalet: handel med Norge, Island och Liechtenstein

EU:s inre marknad omfattar utöver EU:s 27 medlemsländer även Norge, Island och Liechtenstein. Handeln med de tre länderna fungerar i många fall som inom EU – men med viktiga undantag. Oftast gäller samma regler men du måste hantera tull, moms och ursprung.

Länderna omfattas av stora delar av EU:s inre marknad genom EES-avtalet, trots att de inte är EU-medlemmar.

Förenklingar genom EES-avtalet

Många varor med ursprung i EES kan handlas tullfritt mellan EU och Norge, Island och Liechtenstein. För vissa varor gäller i stället nedsatt tull eller särskilda regler

Tekniska regler är till stor del harmoniserade, vilket gör att varor som uppfyller kraven oftast kan säljas i hela EES.

Det här måste du fortfarande göra

Det finns fortfarande administrativa krav, till exempel ursprungsintyg och tullhantering. Men för svenska företag är handeln med Norge, Island och Liechtenstein ofta enklare än handeln med länder utanför EU. 

Tull och moms

Norge, Island och Liechtenstein ingår inte i EU:s tullunion. Det innebär att tullformaliteter och kontroller gäller när varor passerar gränsen. Varor ska till exempel tulldeklareras vid import och export.

För svenska företag innebär det att handel med länderna tullrättsligt behandlas som handel med tredjeland, även om handeln i praktiken ofta fungerar smidigt. 

Länderna ingår inte heller i EU:s momsunion. Handel mellan EU och dessa länder behandlas därför som import och export även ur momssynpunkt.

Ursprungsregler

För att omfattas av EES-avtalet måste varan ha ursprung i EES eller ha bearbetats där tillräckligt enligt ursprungsreglerna.

När reglerna är harmoniserade är kraven på varor ofta desamma i hela EES. Saknas gemensamma regler gäller i stället principen om ömsesidigt erkännande. Den innebär att en vara som lagligen säljs i ett EU-land normalt också ska kunna säljas i andra EU-länder och och normalt även i Norge, Island och Liechtenstein.

Det finns undantag. Vissa varor omfattas inte av EES-avtalet eller av harmoniserade regler. Då kan nationella regler i mottagarlandet påverka om varan får säljas där. Det gäller till exempel jordbruks- och fiskeriprodukter, som regleras genom särskilda avtal. 

Åtgärder kan påverka handeln

Även om avtalet innebär fri handel för många varor kan EU i vissa situationer införa handelspolitiska åtgärder, till exempel skyddsåtgärder eller antidumpningstullar. Sådana åtgärder kan påverka handeln även med Norge, Island och Liechtenstein.

Ett exempel är EU:s skyddsåtgärder för vissa ferrolegeringar som infördes 2025.

För svenska företag kan detta innebära förändringar i tillgången till vissa råvaror eller insatsvaror, vilket i sin tur kan påverka leveranskedjor och priser.