Handla inom EU – principer och verktyg

Förutsättningarna för handel är olika beroende på om du handlar inom eller utanför EU. De grundläggande principerna som styr handeln skiljer sig åt inom EU respektive mellan EU och övriga världen. Inom EU har medlemsländerna dessutom ofta kommit överens om gemensamma regler. Här får du reda på vilket stöd du som företag kan få av kontaktpunkter över hela EU och vad som är utmärkande för handeln inom EU.

Använd de kostnadsfria verktygen – över hela EU

Inom EU finns flera verktyg som har skapats för att hjälpa företag att hitta information, lösa problem och påverka lagstiftningen. Verktygen finns i alla EU-länder och fungerar på samma sätt överallt. Det här omfattas:

  • Problemlösning: Juridisk hjälp att lösa problem som uppstår i kontakter med ett annat EU-lands myndighet (Solvit).
  • Rådgivning: EU erbjuder kostnadsfri juridisk rådgivning i frågor som rör den fria rörligheten (Ditt Europas rådgivningstjänst. Tjänsten kommer sannolikt att upphöra i april 2024).
  • Ta reda på regler: Hjälp att ta reda på reglerna för en specifik vara eller tjänst (kontaktpunkten för varor respektive kontaktpunkten för tjänster).
  • Påverka regler: Möjlighet att se vilka nya nationella regler som är på gång inom EU och lämna synpunkter på nya regelförslag i Tris-databasen.
  • Information: Om EU-regler och hjälp att hitta nationella bestämmelser i respektive EU-land på webbplatsen Ditt Europa.

Fri rörlighet för handeln inom EU

Det råder fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital inom EU och ett företag som är etablerat i ett EU-land har rätt att etablera sig i ett annat EU-land. Det underlättar handeln och är en förutsättning för en gemensam marknad. Den fria rörligheten uppnås med gemensamma principer och regler, till exempel:

  • Icke-diskriminering – det egna landets företag eller företagets anställda ska i princip inte behandlas förmånligare än de från andra EU-länder. Det gäller bland annat produktkrav, krav på tjänster eller företag, deltagande i nationella upphandlingar och skatter.
  • Ömsesidigt erkännande – en produkt som får säljas i ett land inom EU ska också få säljas i övriga EU-länder. Det gäller även till exempel krav på tjänster eller tjänsteföretag och deras anställda. Om det rör sig om att sälja tjänster i flera EU-länder räcker det normalt att företaget har tillstånd i sitt hemland.
  • Proportionalitet. Medlemsländerna får ställa krav på produkter för att skydda exempelvis hälsa och miljö, men då ska det ske på ett sätt som hindrar handeln så lite som möjligt.
  • Gemensamma regler för varor, tjänster, offentlig upphandling och konkurrens.

Läs mer om den fria rörligheten.

Det här kan du förvänta dig (inte sker) vid gränsen

EU är en tullunion vilket innebär att medlemsländerna inte tar ut tull av varandra. För varor som importeras från länder utanför EU har alla EU-länder samma tullar. Inom EU behöver varor inte heller gå igenom några tullformaliteter i samband med att de fraktas över gränserna. Tullmyndigheterna i respektive land utför heller inte några fysiska kontroller av varorna.

Norges, Islands och Liechtensteins förhållande till EU

Mellan EU och Norge, Island respektive Liechtenstein finns ett så kallat associeringsavtal: Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet (EES). Genom avtalet länkas de här länderna till EU:s inre marknad. I princip anpassar sig Norge, Island och Liechtenstein till EU:s regelverk och får i gengäld delta i de fyra friheterna - fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital. Läs mer om skillnaden mellan att handla med EES-länder och EU-länder