Protektionism

Protektionism handlar om att skydda det egna landets produktion mot konkurrens från importerade varor eller tjänster. Det kan ta sig uttryck i höga tullar, men ännu vanligare är olika nationella krav och regler som diskriminerar mot utländska företag eller försvårar handeln mer än nödvändigt.

Det finns inte en allmänt accepterad definition av protektionism, men en central komponent i begreppet handlar om diskriminering av utländska företag. Protektionism kan omfatta hinder för varor, tjänster, investeringar, personrörlighet och dataflöden.

Handelshinder och protektionism

Ett exempel på protektionism är när ett land inför tullar. Historiskt sett har tullarna sjunkit globalt även om de på senare år har börjar röra sig uppåt igen. Istället ökar en annan typ av handelshinder; icke-tariffära hinder. Icke-tariffära hinder handlar till exempel om att ett land utfärdar ett importförbud för någon vara, ställer högre krav på utländska tjänsteföretag än inhemska eller att landet vill testa redan godkända produkter. Denna typ av handelshinder är generellt sett svårare att upptäcka än tullar.

Att ett land upprättar regler som påverkar handeln behöver dock inte alltid betyda att det rör sig om protektionism. Nationella regler som påverkar handeln är till exempel befogade om syftet är att skydda konsumenternas hälsa, skydda miljön eller den nationella säkerheten.

Kommerskollegium analyserar protektionism

Kommerskollegium följer noggrant utvecklingen av protektionism i världen. Enligt en rapport vi skrev för ett par år sedan – Protectionism in the 21st Century – har tullnivåerna planat ut under senare år medan icke-tarrifära handelshinder för varor ökar, i synnerhet subventioner, krav på lokalt innehåll och diskriminerande regler i offentlig upphandling.

Etableringshinder för investeringar fortsätter däremot att minska medan bilden är mer blandad för tjänstehandeln. Å ena sidan gynnas tjänstehandeln av fortsatt digitalisering men samtidigt ökar just hinder för dataflöden snabbt.