Investeringsgranskning

Investeringsgranskning innebär att staten, innan eller efter det att en investering har gjorts, granskar om den på något sätt kan utgöra en fara för landets säkerhet.

En investering kan handla om att köpa ett företag eller investera i infrastruktur. Om staten i det aktuella landet för investeringen bedömer att en investering är en fara för nationens säkerhet så meddelas detta till parterna (köpare och säljare). Oftast har då parterna möjlighet att ändra förutsättningarna så att investeringen ändå kan godkännas. Om det inte är möjligt så får investeringen inte göras eller så ogiltigförklaras den.

Hur granskas investeringar i Sverige?

Sverige har idag ingen möjlighet att stoppa en investering som kan utgöra en fara för landets säkerhet. Det kan handla om investeringar i en strategisk hamn, en tillverkare av känslig teknologi eller samhällsviktig infrastruktur. En statlig offentlig utredning, direktinvesteringsutredningen, har lämnat förslag på hur en investeringsgranskning skulle kunna utformas i Sverige: Granskning av utländska direktinvesteringar

Hur ser det ut i EU?

EU:s medlemsländer beslutar själva om sina regler för investeringsgranskning, och därför skiljer sig reglerna åt i olika medlemsländer. Hälften av EU-länderna har idag någon form av granskningsmekanism, och fler är på gång.

När det gäller investeringar mellan EU:s medlemsstater måste investeringsgranskningen följa EU-rätten. Det innebär att en medlemsstat, för att neka en investering från en annan medlemsstat, måste bevisa att investeringen påverkar ”allmän ordning eller allmän säkerhet” alternativt nationell säkerhet, enligt EU-domstolens praxis.

När det gäller investeringar i EU-länder från länder utanför EU, finns sedan 2019 en EU-förordning som sätter ramarna för hur investeringsgranskningen får utformas.

Hur kan en granskningsmekanism utformas?

Om och hur en investering påverkas av en statlig granskning varierar från fall till fall och beror på hur granskningsmekanismen är utformad i det landet. I Norge granskas alla investeringar inom vissa sektorer, även mellan norska investerare. Ett annat sätt är att bara granska investeringar från länder utanför EU (tredje land), i vissa sektorer eller över ett visst värde.

Vilka är för- och nackdelarna med investeringsgranskning?

Att ha en granskningsmekanism för investeringar på plats skulle göra att Sverige blir mindre sårbart vid krissituationer som involverar fientligt inställda stater.

Men en granskningsmekanism skapar samtidigt ett byråkratiskt hinder för en investerare att ta sig över och innebär att det tar en viss tid från det att investeraren anmäler sina investeringar tills dess att de blir godkända. Det kan medföra att investeraren istället väljer ett annat land, och att det ursprungligt tilltänkta landet går miste om en potentiellt ekonomiskt viktig investering. Därför är det viktigt att utforma granskningsmekanismen så att bara de verkligt känsliga investeringarna granskas.

Kommerskollegiums roll

Kommerskollegium stödjer Regeringskansliet i frågor som gäller investeringsgranskning. Vi har också medverkat i expertgruppen för direktinvesteringsutredningen som lämnade sitt slutbetänkande till regeringen i november 2021. Utredningen föreslår bland annat att Kommerskollegium ska vara en av fyra obligatoriska samrådsmyndigheter.