Fri rörlighet för EES-länderna

Tillsammans med EU-länderna ingår Norge, Island och Liechtenstein i EU:s inre marknad. Dessa tre länder har ett handelsavtal med EU som gör att fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital också gäller dem – med vissa undantag.

Norge, Island och Liechtenstein kallas i det här sammanhanget för EES-länder då handelsavtalet mellan EU och dessa länder kallas för Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES.

Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet

Associeringsavtal mellan EU och EFTA-länderna (utom Schweiz) som trädde i kraft 1994. Genom avtalet länkas EFTA-länderna till EU:s inre marknad och en enda gemensam europeisk marknad skapades.  I princip får länderna utanför EU anpassa sig till EU:s regelverk men får i gengäld delta fullt ut i de fyra friheterna - fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital.

Sedan Sverige, Finland och Österrike 1995 blivit EU-medlemmar gäller avtalet endast mellan EU samt Island, Liechtenstein och Norge. Efter EU:s utvidgningar 2004, 2007 och 2013 blev de tretton nya medlemsstaterna också medlemmar i EES.

Avtalet övervakas av Europeiska kommissionen och EU-domstolen respektive EFTA:s övervakningsmyndighet, ESA, och EFTA-domstolen

Handel A-Ö

Här kan du söka efter förklaringar till handelspolitiska termer, begrepp och förkortningar.

Läs hela ordförklaringen Stäng ordförklaringen

EES-avtalet innebär att:

  • det är sänkt tull eller tullfrihet för vissa varor,
  • det oftast är samma krav på varor i EU- och EES-länderna.

För EES-länderna gäller även detta – som inte gäller för handeln mellan EU-länderna:

  • Varor måste gå igenom tullformaliteter vid gränsen.
  • Varorna kan komma att kontrolleras av tullen vid gränsen.
  • För att kunna handlas tullfritt eller med sänkt tull måste importören kunna bevisa att varorna har sitt ursprung i EU eller EES-länderna.

Tullunion men inte tullområde

Norge, Island och Liechtenstein har en tullunion med EU. Men länderna ingår inte i EU:s gemensamma tullområde – det gör bara EU-länderna. Inom EU:s tullområde har alla tullformaliteter och kontroller mellan medlemsländerna tagits bort. När en vara har tullbehandlats i samband med import från ett land utanför EU, kan varan fritt säljas vidare inom EU.

EES-länderna har samma eller likartad lagstiftning som EU på många områden. Det gör att de flesta varor kan röra sig fritt på den inre marknaden. Det gäller till exempel livsmedel och jordbruksvaror, där det i princip inte sker någon kontroll vid gränsen mellan EU- och EES-länderna.

Varor med andra regler än inom EU kan ibland ändå röra sig fritt, om de ingår i det man beslutat om i EES-avtalet. Om varorna inte ingår i EES-avtalet måste de anpassas till de krav som mottagarlandet ställer.