Utrikeshandel – så fungerar den

Godståg i alplandskap.jpg

Utrikeshandel är, enkelt uttryckt, all handel som sker över landgränser. Den består av både export och import. I den här artikeln reder Kommerskollegium ut vad utrikeshandel egentligen är, hur den fungerar och hur den kan bidra till hållbar utveckling.

Vad är utrikeshandel?

Att säga att utrikeshandel består av export och import är det enklaste sättet att beskriva den. Men vad är då export? Och vad är import? Den som undrar föreställer sig förmodligen ett containerfartyg fyllt med personbilar som, samtidigt som det sakta men säkert lämnar Göteborgs hamn, styr kosan mot USA. I alla fall när det gäller export. Import beskrivs ofta på samma sätt, fast lasten då består av datorer och mobiltelefoner. Och fartyget har färdats hela vägen från Shanghai i Kina till den svenska västkusten. Det är en helt korrekt bild, men den berättar inte hela sanningen. För export och import handlar om mer än bara varor.

– Export kan också vara tjänster och immateriella rättigheter, säger Malin Ljungkvist, ämnesråd på Kommerskollegium. Den musik som streamas i England via Spotify är en del av svensk export.

Med detta i åtanke kan man definiera export, utifrån ett svenskt perspektiv, som försäljning av svenska varor eller tjänster till kunder i ett annat land och som något som genererar inkomster för svenska företag. Import är motsatsen.

– Import är en process där svenska företag och konsumenter köper varor och tjänster från andra länder och där betalningen går från Sverige till företag och säljare i andra länder, säger Malin Ljungkvist. Tar man exporten och lägger ihop den med importen så får man den totala utrikeshandeln.

Handel är frivilligt

Men för att utrikeshandel ens ska bli av behöver en mycket viktig komponent vara med i ekvationen – nämligen frivillighet. Frivilligheten ligger till grund för all handel, oavsett om den sker inom ett land eller över gränserna.

– Grundidén med handel är att den ska vara ett frivilligt utbyte av varor eller tjänster mellan två eller flera parter. Det kan ju ske mot betalning men det kan också handla om byteshandel där ingen betalning ingår. Oftast är det förstås mot betalning, säger Malin Ljungkvist. Och tanken då är att parterna som handlar tror sig kunna vinna på det – annars blir det ingen affär.

Tillit behövs

Handel förutsätter därmed att de handlande parterna litar på varandra. Tillit är dock ett nödvändigt, men inte tillräckligt villkor för att handel ska fungera. Vill man främja internationell handel behöver man därför också påverka dess villkor. Och då menar vissa aktörer att frihandel bör ligga till grund för hur den internationella handeln ska bedrivas. Men vad är frihandel?

– Frihandel är idén att företag som vill köpa och sälja över gränserna ska möta så få hinder som möjligt. Det ska vara få tullar, få avgifter och så lite byråkrati som möjligt. Handel ska kunna flyta på så fritt och obehindrat som möjligt, säger Malin Ljungkvist.

Hinder uppradade på löparbanor

En förutsättning för frihandel är att det finns så få hinder som möjligt

Frihandel gynnsam för utrikeshandel

Malin Ljungkvist påpekar att det inte finns någon exakt definition av frihandel och att det som någon tycker är frihandel kan någon annan tycka inte är det. Därför kan diskussioner om frihandel lätt bli politiskt kontroversiella.

– I Sverige råder dock ganska stor konsensus om att frihandel är bra, säger hon. Generellt sett underlättas utrikeshandel av frihandel medan den försvåras av olika former av hinder.

Om frihandel sägs gynna utvecklingen av utrikeshandel så har globalisering gett den draghjälp. Vad globalisering är varierar också oftast beroende på vem man frågar, men begreppet brukar syfta på det faktum att världen växer samman och att kontakterna mellan olika länder stärks, vilket gör att länder blir alltmer beroende av varandra på olika sätt, kulturellt och ekonomiskt.

Digital information, en del av globaliseringen

Tar man den ekonomiska globaliseringen så innehåller den exempelvis mer än bara internationell handel och frihandel.

– Den handlar också om möjligheter för företag att investera i andra länder, om dataflöden, det vill säga att digital information ska kunna flöda fritt över gränserna, och om att människor ska kunna resa och arbeta fritt i andra länder än sitt eget, säger Malin Ljungkvist.

Därmed kan den ekonomiska globaliseringen ses, menar hon, som ett försök att gradvis länka ihop nationella marknader till en enda stor global marknadsplats. Intressant att påpeka är att den ekonomiska globaliseringen i viss mån har varit beroende av politisk globalisering.

Internationella organisationer bidrar till globalisering

Det var i kölvattnet av andra världskriget som organisationer som Gatt (General Agreement on Tariffs and Trade, numera WTO), OEEC (Organisation for European Economic Co-operation, numera OECD) och IMF (Internationella valutafonden) bildades. Deras syfte var att skapa politiska möjligheter för marknader att integreras och, i slutändan, underlätta den ekonomiska globaliseringen.

– Den ekonomiska globaliseringen kunde inte ske i ett vakuum, utan en viss grad av politisk globalisering har varit nödvändig, säger Malin Ljungkvist. Gatt och sedan WTO har bidragit till att ta bort en stor del av världens tullar. Hade de inte gjort det hade det varit svårare för företag att bli globala på det sätt som de gjort.

Världshandelsorganisationen, WTO (World Trade Organization på engelska), grundades 1995 som en efterträdare till Gatt och samlar 164 länder vilka tillsammans motsvarar 98 procent av världshandeln.

WTO:s högkvarter i Genève

WTO:s högkvarter i Genève i Schweiz

Fördelar med WTO

Det finns i huvudsak två fördelar med WTO. För det första har alla länder inom WTO bundit sig vid att inte tillämpa alltför höga tullar. En bindande effekt som i det långa loppet haft en sänkande effekt.

– Importtullarna låg från början på en nivå över 40 procent och mellan 1950 – då Sverige gick med i Gatt – och 1995 sänktes de till ungefär 4 procent i snitt, säger Per Altenberg, ämnesråd på Kommerskollegium.

Denna sänkning har, enligt honom, varit gynnsam för svenska företag som då har fått bättre förutsättningar att få intäkter för den produktion de har exporterat.

WTO – en försäkring mot höga tullar

Den andra fördelen kallas för icke-diskrimineringsprincipen. Den innebär helt enkelt att medlemmar inom WTO inte får behandla ett enskilt medlemsland sämre och mot det landet tillämpa högre tullar än vad som varit överenskommet inom organisationen.

– Man kan se WTO som en försäkring. Som medlem vet man att tullar inte får gå över en viss nivå för det har man åtagit sig. Och så vet man att det egna landet inte kommer att diskrimineras i relation till andra länder, säger Per Altenberg.

EU:s inre marknad – Sveriges viktigaste handelsarena

Vad gäller Sverige har andra aktörer än Gatt och WTO spelat en minst lika avgörande, om än nyare, roll för de inhemska företagens internationella handel. Det handlar framför allt om själva Europeiska unionen, EU, som Sverige blev medlem i 1995.

Anledningen är att en av EU:s viktigaste insatser är den inre marknaden, som gör det möjligt för personer, varor, tjänster och kapital att röra sig fritt och obehindrat mellan medlemsländerna – samt mellan Island, Norge och Liechtenstein, tre länder som är parter i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

EU-flaggor utanför EU-kommissionens högkvarter i Bryssel i Belgien

EU-flaggor utanför EU-kommissionens byggnad i Bryssel i Belgien

Medan utrikeshandel (både export och import) står för 89 procent av svensk bnp så sker en stor del av Sveriges internationella handel på just den inre marknaden – plus Norge och Island, två länder som i princip följer samma regler som EU.

– Vi i Sverige är väldigt beroende av EU:s inre marknad och Norge i vår handel, säger Per Altenberg. 70 procent av vår export går till de länderna och 80 procent av vår import kommer från de länderna.

EU förhandlar fram frihandelsavtal

Som EU-medlem får Sverige dessutom vara med, påverka och ta del av de frihandelsavtal som EU förhandlar och sluter med övriga parter på medlemsstaternas vägnar. Sammanlagt har EU slutit ett trettiotal frihandelsavtal med fler än 60 länder. Sådana frihandelsavtal tecknas när två eller fler parter vill fördjupa sin handelsrelation och då väljer att avskaffa tullar dem emellan.

– För att ett frihandelsavtal ska gälla måste parterna enas om att det ska vara noll tullar på "substantially all the trade" – i stort sett all handel, säger Per Altenberg.

Så kan handel bidra till hållbar utveckling

De frihandelsavtal som EU sluter handlar inte bara om att främja handel. Sedan ungefär tio år tillbaka lägger EU allt större vikt vid att frihandelsavtalen också ska bidra till hållbar utveckling. Därför innehåller alla frihandelsavtal som EU förhandlar fram hållbarhetskapitel.

Hållbarhetskapitel fungerar som en påminnelse för parterna om att de har kommit överens om att verka för en hållbar handel, särskilt på arbetsmarknads- och miljöområdena. Med andra ord banar sådana kapitel väg för parternas samarbete kring hållbarhetsfrågor.

Att frågorna om handel och hållbarhet är tätt sammanflätade framgår tydligt när EU, som ansvarar för medlemsstaternas gemensamma handelspolitik, siktar på att bli klimatneutralt 2050.

Vindkraft

EU siktar på att bli klimatneutralt 2050

Den offentliga upphandlingen – ett handelsverktyg i miljöns tjänst

EU förfogar över ett flertal handelsverktyg som ska göra det lättare att åstadkomma hållbar tillväxt. Offentliga upphandlingar är ett sådant verktyg.

2014 antog EU ett nytt direktiv om offentlig upphandling. Syftet var att uppmana offentliga aktörer inom EU att i större utsträckning väga in sociala aspekter och miljöaspekter när de köper in varor och tjänster. Ett konkret exempel gäller kollektivtrafiken.

– Ska en kommun köpa in nya bussar så blir de fossildrivna bussarna ofta det billigaste alternativet. Men tar man hänsyn till de här bussarnas totala underhållskostnader och miljöpåverkan så kommer de miljövänliga alternativen att framstå som mer attraktiva, säger Karolina Zurek, ämnesråd på Kommerskollegium.

Det här direktivet har, enligt henne, inneburit att myndigheter inom EU så småningom har rört sig ifrån det traditionella sättet att se på offentliga upphandlingar, som något förenklat har gått ut på att vid inköp prioritera offerten med det lägsta priset – ibland på bekostnad av de sociala och miljömässiga konsekvenserna.

Agenda 2030 och de globala hållbarhetsmålen

Det här sättet att resonera om offentlig upphandling finns också i Agenda 2030, FN:s handlingsplan för hållbar utveckling. Planen, som FN:s generalförsamling antog 2015, innebär att FN:s 193 medlemsstater har åtagit sig att uppnå långsiktigt hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling senast 2030.

Agenda 2030 består av 17 mål – de globala hållbarhetsmålen – och 169 delmål. Ett av målen, mål 12, handlar om hållbar konsumtion och produktion och har ett delmål som går ut på att ”främja hållbara upphandlingsmetoder, i enlighet med nationell politik och nationella prioriteringar”.

Utrikeshandel, en motor för inkluderande tillväxt

Värt att notera är att flera av målen i Agenda 2030 har en tydlig koppling till utrikeshandel. Det beror på att FN:s länder bedömer att internationell handel spelar en viktig roll för att uppnå hållbar utveckling.

– Enligt Agenda 2030 ska handel vara både en motor och ett verktyg för att uppnå inkluderande ekonomisk tillväxt och på så sätt bidra till hållbar utveckling, säger Karolina Zurek.

Hur ska handel då bidra till hållbar utveckling?

– När företag handlar över landgränserna är de bundna av att respektera en rad internationella avtal och överenskommelser som länderna i sin tur kan använda som styrmedel för att uppnå de globala hållbarhetsmålen, säger Karolina Zurek.

Sådana avtal täcker alla tre dimensioner av hållbar utveckling – social, ekonomisk och ekologisk.

Ett exempel på ett befintligt avtal inom den sociala dimensionen är den internationella arbetsorganisationens ILO-regelverk. Där finns flera konventioner som syftar till att främja antingen jämställdheten på arbetsplatsen eller en trygg och säker arbetsmiljö – två mål som ingår i Agenda 2030.

Utrikeshandelns roll för fattigdomsbekämpning

Vad gäller den ekonomiska hållbarhetsdimensionen kan länder stödja sig på bland annat WTO-regelverket. Inom WTO finns till exempel programmet Aid for Trade som syftar till att bekämpa fattigdom med hjälp av internationell handel.

– Inget land har tagit sig ur fattigdom utan öppen handel. Men samtidigt kan handelsliberalisering innebära att utvecklingsländer går miste om vissa gränsintäkter i form av diverse tullar och avgifter. För de här länderna är sådana gränsrelaterade intäkter nämligen ofta lättare att samla in än till exempel skatter. Därför kan utvecklingsländerna få hjälp med att inom ramen för till exempel Aid for Trade förstärka sin förmåga att samla in skatter, säger Karolina Zurek.

Barn och vuxna på soptipp

Utrikeshandel kan hjälpa utvecklingsländer att bekämpa fattigdom

Att öka handelsstödet Aid for Trade är ett uttalat mål under Agenda 2030.

Viktigt att ta hänsyn till handelns följder

Det nya med Agenda 2030, menar Karolina Zurek, är att handelspolitiken och alla andra policyområden hädanefter utgår ifrån hållbar utveckling när de tas fram. Förr hade beslutsfattare siktet inställt på att uppnå ekonomisk utveckling med tanken att de möjliga negativa konsekvenserna skulle tas hand om senare – med hjälp av just tillväxt.

Men det paradigmskifte som Agenda 2030 innebär betyder därmed att beslutsfattare nu måste ta hänsyn till den internationella handelns inverkan på miljö och klimat.

– Om länderna tar Agenda 2030 på allvar måste de eventuella negativa konsekvenserna eller målkonflikterna tas i åtanke från början, när man till exempel formulerar en ny handelspolitik eller förhandlar fram ett frihandelsavtal, säger Karolina Zurek.

Dessutom understryker hon att det är mycket svårt att i allmänna termer uttrycka sig om utrikeshandelns påverkan på hållbarhetsfrågor som till exempel miljö, klimat, jämställdhet, sociala förhållanden, och så vidare. Utrikeshandel och handelsliberalisering får förvisso konsekvenser på de områdena, men de konsekvenserna är i sin tur aldrig överlag enbart positiva eller negativa.

– Konsekvenserna är alltid kontextbaserade och skiljer sig därmed åt från land till land. Men med en medveten och analysbaserad handelspolitik kan man bidra till att styra utvecklingen i ett land och komma bort ifrån de dåliga konsekvenserna. Att bidra till en hållbar handelspolitik genom olika analyser är en del av vårt arbete på Kommerskollegium, säger Karolina Zurek.