Vad är en standard?
Standarder beskrivs ofta som gemensamma lösningar på gemensamma problem och kan tas fram inom många områden, till exempel bygg och energi, hälso- och sjukvård, industri och material, informationshantering, miljö och klimat, kvalitet och hållbarhet.
Enligt Världshandelsorganisationen (WTO) definieras en standard som ”ett dokument som fastställs för allmän och upprepad användning av ett erkänt organ och som föreskriver regler, riktlinjer eller egenskaper hos varor eller därmed sammanhängande processer och tillverkningsmetoder och vars uppfyllande inte är obligatoriskt. Detta kan även innefatta, eller enbart behandla terminologi, symboler, förpacknings-, märknings-, eller etiketteringskrav beträffande en vara, en process eller tillverkningsmetod.”
Syftet med standarder är alltså att säkerställa att varor, tjänster och processer uppfyller gemensamt överenskomna krav, är tillförlitliga och kan samexistera med andra varor, tjänster och processer (”interoperabilitet”). Standarder ska också främja säkerhet för medborgare, skydda miljön, skapa en jämn spelplan för företag och öka konsumenternas förtroende. Standarder är därutöver ett viktigt instrument för att främja innovationer, hållbarhet, ny grön teknik och klimatomställning.
Standarder är frivilliga att använda, vilket skiljer dem från tekniska föreskrifter som är bindande.
EU:s arbete med standarder
EU har utvecklat ett system för reglering där standarder används som komplement till EU-lagstiftningen. De bidrar till harmonisering och fri rörlighet för varor på den inre marknaden, men även hjälper till att undvika allt för stora detaljkrav i lagstiftningen. Regleringssättet kallas den nya metoden. Företag kan använda sig av harmoniserade europeiska standarder (förkortas EN) för att visa att de uppfyller EU-lagstiftningens grundläggande krav; de kan också visa det på annat sätt.
Harmoniserade europeiska standarder är frivilliga att använda, men de företag som väljer att använda dem anses uppfylla lagstiftningens krav.
EU-kommissionen ser standarder som en nyckel för att klara klimatomställningen och den digitala omställningen, vilket framgår av EU:s standardiseringsstrategi 2022. Standarder ses alltså som ett viktigt verktyg för att EU ska kunna nå sina mål och ambitioner.
Kommerskollegiums roll
Kommerskollegium arbetar med att förebygga och ta bort omotiverade tekniska handelshinder, det vill säga hinder som utgörs av olika typer av varukrav. Vi verkar även för ett större inflyttande för svenska intressenter när harmoniserade europeiska standarder tas fram.
Kommerskollegium bevakar EU:s standardiseringspolitik, framför allt i EU:s standardiseringskommitté (The Advisory Committee on Standards, CoS). Vi följer också internationellt regulativt samarbete, till exempel inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (UNECE) och OECD samt håller regeringen underrättad om viktiga skeenden och utvecklingstendenser.
Några exempel på vad vi gör:
- Bistår Regeringskansliet med expertstöd om europeisk och internationell standardiseringspolitik.
- Samlar intressenter inom regel- och standardiseringsfrågor i Forum för tekniska regler och standardisering.
- Bereder svenska ståndpunkter om nya förslag till europeiska standardiseringsmandat, det vill säga EU:s uppdrag till de europeiska standardiseringsorganen att arbeta fram harmoniserade europeiska standarder.
- Utbyter information och samarbetar med andra EU-länder och EU-kommissionen inom sherpagruppen till High Level Forum on Standardisation, vilken är en högnivågrupp som ger råd till EU-kommissionen med syfta att underlätta prioriteringar och bidra till EU:s roll som global standardsättare.
- Verkar för användning av internationella standarder hos våra samarbetspartners i utvecklingsländer för att förebygga och få bort omotiverade tekniska handelshinder.
- Samordnar projekt för att främja utvecklingsländernas utveckling av deras nationella kvalitetsinfrastruktur och deltagande i internationell standardisering.
- Lyfter och integrerar principer om hållbar handel och hållbarhet i frågor som gäller standarder och standardiseringspolitik.
Mer information om hur man kan påverka standarder
Skillnaden mellan tekniska föreskrifter och olika standarder
Tekniska föreskrifter: Regler, krav eller specifikationer på varor eller e-tjänster (definitioner finns i EU-direktiv 2015/1535).
Standarder: Ett dokument som innehåller regler, riktlinjer eller egenskaper för produkter eller relaterade processer och produktion. Formella standarder utarbetas av standardiseringsorgan enligt överenskomna internationella principer inom Världshandelsorganisationen WTO. Standarder förekommer på nationell, regional och internationell nivå.
Europeisk standard: Standard som har utarbetats av ett eller flera av de europeiska standardiseringsorganen (Cen, Cenelec och Etsi).
Harmoniserad europeisk standard: Standard som genom att vara refererad till i Europeiska unionens officiella tidning, EUT kan användas för att visa att produkten uppfyller de grundläggande krav som ställs i den EU-lagstiftning som standarden hänger ihop med.
Privata standarder eller branschstandarder: Kan utarbetas i olika forum, till exempel av flera branscher. Syftar till att visa att varan eller tjänsten uppfyller vissa kriterier. De här standarderna kan, men behöver inte, utarbetas i enlighet med WTO:s principer för standardisering.