De restriktioner som EU:s medlemsländer införde i coronapandemins början satte stora delar av EU:s inre marknad ur spel. Men trots det var majoriteten av åtgärderna i linje med EU-rätten. Det visar en preliminär bedömning av Kommerskollegium.

– EU:s regelverk ger medlemsländerna stort utrymme att vidta åtgärder om syftet är att skydda folkhälsan. Det gör att restriktionerna troligtvis inte var olagliga, även om vissa var olämpliga i ett inremarknadsperspektiv, säger Olivier Linden, jurist på Kommerskollegium.

Tre av fyra friheter drabbades

I våras införde EU-länderna hundratals restriktioner för att bekämpa pandemin. Det handlade till exempel om stängda gränser, exportförbud av skyddsutrustning och stängda butiker. En del restriktioner har nu tagits bort medan andra kvarstår eller har återinförts. Kommerskollegium har översiktligt analyserat vilken påverkan restriktionerna hittills haft på EU:s inre marknad.

– När en del EU-länder införde exportrestriktioner gentemot andra EU-länder drabbades den fria rörligheten för varor. Dessutom drabbade gränskontroller och in- och utreseförbud den fria rörligheten för personer och det fick i sin tur negativa effekter för den fria rörligheten för tjänster, säger Olivier Linden.

Sammantaget innebar det att tre av de fyra friheterna som utgör grunden för EU:s inre marknad hindrades: den fria rörligheten för personer, tjänster och för varor.

– Det finns också andra typer av restriktioner som påverkade den inre marknaden, som exempelvis nedstängda fabriker. Eftersom EU-länderna handlar så mycket med varandra kan till exempel en stängd fabrik i Belgien få stor påverkan på produktionen i Sverige, säger Olivier Linden.

Restriktioner inte olagliga

Grundregeln inom EU:s fördrag är att det är olagligt att begränsa den fria rörligheten. Men det finns alltså undantag som är tillåtna om syftet är att skydda människors liv och hälsa. Enligt Kommerskollegiums analys faller vårens restriktioner under det undantaget. Men eftersom de hundratals restriktionerna inte har granskats i detalj och eftersom pandemin fortfarande pågår är slutsatserna fortfarande preliminära.

– Det kan fortfarande vara så att enskilda restriktioner i praktiken kan ha använts på ett olagligt sätt. Det är dock svårt att slå fast utan att detaljgranska varje nationell restriktion och hur det tillämpats i enskilda fall, säger Olivier Linden.

EU har inte makten över folkhälsan

Enligt EU:s fördrag har EU ingen befogenhet att fatta beslut som berör folkhälsan. EU kan exempelvis inte tvinga medlemsländerna att ta bort nationella restriktioner om detta kan underminera hälsoskyddsnivån i dessa länder. Under den pågående pandemin kan EU inte heller besluta om att samma restriktioner ska gälla i alla EU-länder. EU kan i dessa fall bara ge rekommendationer, eftersom beslut som motiveras av folkhälsoskäl tas på nationell nivå.

– EU har därför haft lite svårt att koordinera insatser på det här området. Det finns dock en begränsad möjlighet att göra det, till exempel har EU gjort gemensamma upphandlingar för kritiska produkter nu under coronapandemin.

För att en mer långtgående samordning ska kunna göras kan det dock krävas en ändring i kompetensfördelningen mot att EU får möjlighet att besluta om vissa frågor som rör hälsa.

– Det kan till exempel vara att EU ges befogenhet att tvinga EU-länder att lagra vissa produkter. Men i sådana fall behöver samtliga medlemsländerna vara överens om att den här typen av gränsöverskridande kriser bättre kan lösas på EU-nivå än på nationell nivå, säger Olivier Linden.