Rapport: Made in EU – how country-of-origin labelling affects the internal market

Fler och fler EU-länder lagstiftar om tvingande, nationella regler för ursprungsmärkning på varor. Kommerskollegium har undersökt hur det påverkar den inre marknaden.

Vad har ni kommit fram till?

Vår rapport visar att nationella tvingande regler för ursprungsmärkning av livsmedel påverkar den fria rörligheten inom EU. När nu fler och fler länder gör det obligatoriskt att ursprungsmärka livsmedel riskerar det att skapa hinder för handeln inom EU.

Ursprungsmärkning kan göra att konsumenter i större utsträckning väljer inhemska livsmedel framför importerade produkter. Det kan bero på att de tolkar in att ursprungsmärkningen står för en viss kvalitet, en viss djurhållning eller miljöpåverkan. Risken med att märka varor med ursprung är att produkter från ett annat medlemsland missgynnas trots att de skulle kunna vara likvärdiga eller till och med kvalitets-och miljömässigt bättre. Som beslutsfattare kan det därför vara värt att fundera på hur man underlättar för konsumenter att göra välinformerade val utan att hindra handeln mer än nödvändigt.

Vilken typ av varor handlar det om?

Det rör sig om livsmedel där det är möjligt för medlemsländerna att lagstifta om nationella regler för ursprungsmärkning. Det kan till exempel handla om mjölk, mjölkprodukter, pasta eller ris.

Vilka regler för ursprungsmärkning finns inom EU?

Det finns idag vissa gemensamma krav på ursprungsmärkning för livsmedel inom EU. Det gäller till exempel färdigförpackat griskött, olivolja och honung. Utöver dessa varor finns det också en möjlighet för enskilda medlemsländer att införa nationell lagstiftning med krav på ursprungsmärkning av andra produkter. Om ett medlemsland vill göra det måste den anmäla det till EU-kommissionen. Medlemslandet kan då välja mellan två olika anmälningsprocedurer. Vilken procedur som ska användas, eller om båda ska användas beror på hur ursprungsmärkningskravet är utformat.

Ni har ju granskat anmälningsprocedurerna, hur fungerar de?

Som det ser ut idag så anmäls de här förslagen enligt två olika EU-regelverk som är kopplade till två olika anmälningsprocedurer. Problemet är att den ena proceduren inte är lika transparent som den andra. Den ger inte heller utrymme för lika mycket dialog mellan medlemsstater och kommissionen och dessutom kan till exempel företag inte få insyn i processen. Detta riskerar att leda till att medlemsländers förslag till ursprungsmärkning accepteras, trots att de påverkar handeln mellan EU-länderna negativt.

Vad borde EU göra åt det?

Vi rekommenderar att kommissionen utreder hur nationell ursprungsmärkning av livsmedel påverkar den inre marknaden innan den godkänner att fler EU-länder lagstiftar om detta. Vi vill också belysa vikten av ett transparent granskningssystem för att informera andra medlemsstater och kommissionen om nya krav på ursprungsmärkning. Vår rekommendation är att länder som vill införa obligatoriska krav på ursprungsmärkning alltid måste anmäla det enligt båda anmälningsprocedurerna.