Rapport: Improving economic resilience through trade

Hur ska Sverige och EU trygga försörjning av varor under en kris? Hur bör handelspolitiken utformas? Det diskuterar Kommerskollegium i en ny rapport.

Vad har ni kommit fram till?

Frågan vi fokuserade på var om försörjningstryggheten skulle öka om EU för en handelspolitik som går ut på ökad självförsörjning, eller om fördjupad ekonomisk integration med övriga världen är en bättre strategi. Vår slutsats är att en integrationsstrategi, med ett ökat flöde av varor, tjänster, kapital, personrörlighet och data med omvärlden, är mer effektiv, främst för att det ger företagen störst handlingsfrihet. Det ökar möjligheterna att snabbt byta leverantör och minskar risken för att leveranser av vissa varor upphör helt. Det görs till exempel genom att eftersträva integration med länder som har en bred global spridning. Allra mest önskvärd är multilateral handelsliberalisering inom ramen för WTO.

Att ha produktion närmare hemma är alltså inte en garanti för att det inte blir brist på en vara vid en kris?

Nej, eftersom vi i förväg inte kan känna till vad krisen går ut på eller var den slår hårdast geografisk.

Finns det något sätt att förhindra att vi hamnar i ett läge som i början av coronakrisen då det var akut brist på personlig skyddsutrustning och mediciner?

Det enda sättet att garantera att det inte uppstår brist ens på kort sikt är genom att vi lagrar varor. Lagring kan ske både nationellt och via en arbetsfördelning inom EU.

För just medicinsk utrustning och personlig skyddsutrustning ska man dock komma ihåg att importen ökade mycket snabbt under våren. Redan i början av sommaren hade bristen därför avhjälpts med hjälp av leveranser från länder som redan hade passerat den mest akuta fasen av krisen. När det gäller mediciner ökade vår egen produktion snabbt och här var det därför istället EU som genom ökad export hjälpte andra länder att avhjälpa deras brist.

Ni konstaterar att EU-ländernas behov av läkemedel och vaccin till 80–90 procent handlas från andra EU-länder, Storbritannien och Schweiz, men finns det ändå några risker?

Eftersom EU är en så viktig producent av läkemedel kan det uppstå problem vid en kris som slår mot produktion av läkemedel och leveranskedjor inom EU. Det skedde visserligen inte inom läkemedelssektorn under den första fasen av coronakrisen men däremot inom fordonssektorn. Svenska fordonstillverkare var tvungna att stänga ner produktion på grund av att leverantörskedjor inom EU slutade att fungera.

I början av coronakrisen såg vi även hur Frankrike beslagtog miljontals skyddsmasker vid Mölnlyckes lager i Lyon. Episoden visar att leverantörskedjor kan skadas på grund av politiska åtgärder inom EU. Vid framtida kriser är det viktigt att den typen av åtgärder inte upprepas.

Rapporten är ett inspel till EU:s översyn av den framtida handelspolitiken. Vad vill ni att EU gör för att ge de bästa förutsättningarna för en tryggad försörjning av varor vid olika typer av kriser?

I början av coronakrisen reagerade EU-kommissionen snabbt genom att ta bort importhinder, förenkla handelsprocedurer och underlätta för varutransporter över gränserna genom så kallade gröna korridorer. Inför nästa kris är det viktigt att EU inte återinför hinder som nu har tagits bort. Det riskerar att skapa onödig fördröjning vid nästa kris.

Olyckligtvis införde EU även exportrestriktioner på bland annat skyddsutrustning mot länder utanför Europa, en handelspolitisk åtgärd som erfarenhetsmässigt är mycket ineffektiv. Exportrestriktionerna avvecklades visserligen relativt snabbt av EU-kommissionen, men exemplet visar på vikten av att inte drabbas av panik och ta till ineffektiva åtgärder under kriser.