Tankar om post-brexit och Storbritanniens nya roll i handelspolitiken
Vid årsskiftet lämnade Storbritannien slutgiltigt EU. Anders Ahnlid, generaldirektör vid Kommerskollegium, lyfter fram tre aspekter av post-brexit i sin krönika: behovet av förhandlingar om tjänstehandel, fortsatt arbete med att värna och vidga de fyra friheterna inom EU och möjligheten att Storbritannien blir en välkommen injektion i moderniseringen av WTO.
Vid årsskiftet blev brexit så brexit på riktigt. Regelverket för EU:s inre marknad upphörde att gälla i Storbritannien fyra och ett halvt omtumlande år efter folkomröstningen i juni 2016, som resulterade i det brittiska utträdet.
Storbritannien kommer fortsätta att vara en av EU:s och Sveriges största handelspartners också i framtiden. Närmare 6 000 företag i Sverige har betydande varuhandel med Storbritannien. Enligt en beräkning sysselsätter britternas konsumtion av svenska varor och tjänster omkring 77 000 personer i Sverige.
Uppgörelsen om den framtida handelsrelationen mellan EU och Storbritannien, som gjordes på julaftonen och som för närvarande är föremål för behandling i Europaparlamentet, har redan analyserats på många sätt. Fördelarna med avtalet är många. Viktigast är att det ger förutsägbarhet i relationen mellan parterna. Handeln med varor fortsätter att vara fri från tullar och kvoter, om än inte på samma villkor som tidigare. Men det finns också nackdelar: Nya gränsformaliteter tillkommer. Reglerna som avgör om en vara ska anses ha ursprung i EU eller Storbritannien, och därmed åtnjuta avtalets fördelar, riskerar att skapa svårigheter. Andra tekniska föreskrifter kan leda till nya friktioner. Samtidigt kan noteras att förutsägelserna om att skilsmässan skulle förorsaka långa lastbilsköer och andra gränsproblem hittills i huvudsak tycks ha kommit på skam, även om vi ännu inte har facit och det är för tidigt att blåsa faran över. Till plussidan hör också att avtalet är innovativt vad gäller hållbarhet och lägger en grund för hur konkurrensfrågor och standarder ska hanteras.
Mot denna bakgrund vill jag gärna lyfta fram tre andra aspekter av brexit, två i huvudsak negativa och en förhoppningsvis positiv.
Handeln med tjänster med Storbritannien kommer inte längre att gynnas av de viktiga reglerna om fri rörlighet för personer, ömsesidigt erkännande och fritt flöde av data.
För det första innebär julaftonsavtalet en betydande försämring för möjligheterna att handla med tjänster. För både Sverige och Storbritannien är denna handel av stor, och växande, vikt. EU är Storbritanniens största exportmarknad för tjänster. Av de 77 000 jobben i Sverige som är beroende av handeln med Storbritannien återfinns 53 000 i tjänstesektorn.
Visserligen blir villkoren för tjänstehandel med Storbritannien ungefär desamma som för motsvarande handel med Kanada och Japan, som också har ambitiösa frihandelsavtal med EU, men de blir långt ifrån lika goda som de varit på EU:s inre marknad. Detta följer av att premiärminister Boris Johnson prioriterade brittisk suveränitet framför det ”beroende av EU” som fortsatt likvärdiga villkor med den inre marknaden av nödvändighet skulle medföra, inklusive i den för London så viktiga finanssektorn. Därmed grusades tidigare förhoppningar om villkor som fortsatt skulle komma i närheten av dem som gäller inom EU. Även om företrädare för Londons finansindustri håller god min så oroar säkert det avtalslösa tillståndet gentemot EU. Det finns behov av fortsatta förhandlingar om tjänstehandel mellan Bryssel och London, vilka Kommerskollegium avser bevaka.
Handeln med tjänster med Storbritannien kommer inte längre att gynnas av de viktiga reglerna om fri rörlighet för personer, ömsesidigt erkännande, inklusive av yrkeskvalifikationer, och automatiskt fritt flöde av data. Detta innebär att EU för första gången har slutit ett frihandelsavtal som innebär en avsevärd försämring jämfört med utgångsläget.
Brexit för med sig en betydande försvagning av de krafter inom unionen som vill värna och vidga de fyra friheterna på EU:s inre marknad.
För det andra kommer det stöd för en ekonomiskt framgångsrik inre marknad, som Storbritannien gett genom åren, att upphöra i och med brexit. Den inre marknaden framhålls med all rätt som en av EU:s största framgångar. Den hade inte blivit vad den idag är, med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer, utan pådrivande insatser av Storbritannien under 1980-talets andra hälft, genom dåvarande premiärminister Margaret Thatcher. När Single European Act trädde i kraft 1993 innebar det emellertid också betydande reformer av gemenskapens beslutsordning, för att undvika att enskilda medlemsstater skulle kunna stoppa fullbordandet av den inre marknaden. Det är något av ödets ironi att det i hög grad var beslut av det slaget som premiärminister Johnson vände sig emot i sin strävan efter att återupprätta Storbritanniens ”självständighet” gentemot EU.
Brexit för alltså med sig en betydande försvagning av de krafter inom unionen – till vilka Sverige hör – som vill värna och vidga de fyra friheterna på EU:s inre marknad. Det blir nu viktigt att utforma nya strategier och skapa verktyg för att fortsätta arbetet med att fullborda den inre marknaden, både vad gäller utvidgning till nya områden, som det digitala, och genomförande av redan beslutade regler, till exempel med avseende på tjänstedirektivet där flera, också stora, medlemsländer drar benen efter sig.
Liknande utmaningar blir det i utformningen av EU:s externa handelspolitik, där Storbritannien varit en viktig allierad till Sverige för en tydlig frihandelslinje. På detta område öppnas emellertid också nya möjligheter.
Det finns många goda skäl att noga överväga hur EU och Sverige bäst samarbetar med Storbritannien i den globala handelspolitiken.
Den tredje aspekten, som är något mer positiv, är att Storbritannien har ambitionen att vara en kraftfull aktör för frihandel i Världshandelsorganisationen (WTO). Detta är en central del av landets Global Britain-strategi, som debatterades i underhuset i veckan. Handelsminister Elizabeth Truss pekade på möjligheterna som följer av att Storbritannien, enligt hennes uppfattning, för första gången på 48 år åter har ”full kontroll över handelspolitiken”. Även om det är långt ifrån självklart att Storbritannien kommer att kunna tillvarata sina ekonomiska intressen bättre utanför än i EU så kan Storbritanniens röst bli en välkommen injektion i arbetet med att modernisera WTO. Enligt Truss är det särskilt viktigt att se till att WTO bidrar till grönare handel och anpassas till den nya digitala ekonomin. Det är viktiga mål, som Sverige delar med Storbritannien.
Förhoppningsvis kan Storbritannien också sporra EU genom att redan ha förhandlat frihandelsavtal med 63 länder, förutom med EU. I några av dessa och på några områden har London lyckats bättre än Bryssel, till exempel med avseende på digitala åtaganden i avtalet mellan Storbritannien och Japan. Storbritannien sätter också ett exempel för EU genom att 47 procent av positionerna i landets tulltaxa är tullfria medan motsvarande andel i EU är 27 procent.
Det finns med andra ord många goda skäl att noga överväga hur EU och Sverige bäst samarbetar med Storbritannien i den globala handelspolitiken. Det kommer Kommerskollegium att titta närmare på under 2021. Vi kommer självfallet också att göra en mer utförlig analys av julaftonsavtalet mellan EU och Storbritannien.
Anders Ahnlid
Generaldirektör