EU:s inre marknad underpresterar – det måste vi ändra på!
EU:s inre marknad och dess bidrag till unionens konkurrenskraft står på nytt i centrum för intresset i Bryssel. Det är inget nytt. Arbetet med att förbättra den nu drygt 30 år gamla inre marknaden har pågått under lång tid. Trots det fortsätter den inre marknaden att underprestera.
För några år sedan uppskattade den Europeiska kommissionen att EU under 2020-talet skulle kunna skapa 700 miljarder euro mer i tillväxt om den inre marknadens regler för handel med varor och tjänster verkligen följdes.
Nyligen presenterade Italiens förre premiärminister Enrico Letta ännu en rapport med förslag på hur EU ska stärka konkurrenskraften.
Den inflytelserika näringslivsorganisationen European Roundtable for Industry, konstaterar att ”EU:s inre marknad-integration har stagnerat” och kräver därför att EU-kommissionen prioriterar kvarvarande hinder.
Vid sitt senaste möte i Europeiska rådet bestämde EU:s 27 stats- och regeringschefer att en ny horisontell inre marknad-strategi ska utarbetas och vara färdig senast i juni 2025.
Gott så!
Men nu gäller det också att gå från ord till handling.
En viktig utgångspunkt måste vara att tydligt etablera förståelsen för att ökad konkurrenskraft handlar om ökad produktivitet.
Vad ska en sådan strategi innehålla om den ska göra verklig skillnad? Och hur ska den se till att den inre marknaden levererar tillväxt som medel för att försvara vårt sätt att leva, för klimatomställningen och för fortsatt välfärd?
En viktig utgångspunkt måste vara att tydligt etablera förståelsen för att ökad konkurrenskraft handlar om ökad produktivitet.
Men detta är tyvärr inte självklart i EU-debatten.
Alltför många tunga EU-röster tycks tro att konkurrenskraft bäst skapas genom att europeiska företag ska skyddas mot utländsk konkurrens. Detta är nonsens.
Ekonomisk forskning visar tydligt att import och konkurrens är avgörande för att öka produktivitet – och därmed konkurrenskraft.
EU måste skapa mer resurser för att kunna fortsätta stödja Ukraina mot Rysslands barbariska krigföring, tillräckligt rusta sig själv, klara den gröna omställningen och välfärden.
Vad bör man då tänka på i arbetet med att ta fram den nya strategin?
Se helheten!
De fyra friheterna på den inre marknaden regleras för närvarande på olika sätt och från olika håll. På senare år har sektorsvisa regleringar övertrumfat horisontella. Telekommunikationer, som är oundgängliga för den digitala inre marknaden, regleras till exempel skilt från försäljning av digitala produkter och flödet av data. Statsstöd och offentlig upphandling har egna regelsystem som inte nödvändigtvis harmonierar med andra horisontella regler för konkurrens och fri rörlighet för varor och tjänster. Här behövs ett mer kraftfullt samlat – horisontellt – agerande.
Förbättra efterlevnaden!
År efter år har undersökning efter undersökning visat att EU-länderna skulle ha mycket att vinna om den inre marknadens redan existerande regler följdes. Men så sker alltså alltför ofta inte. Det gäller särskilt handeln med tjänster, som gång på gång drabbas av åtgärder, som bryter mot den inre marknadens regler.
För närvarande har kommissionen ensamt i uppdrag att övervaka efterlevnaden. Det är ett övermäktigt sådant. Det vore bättre att låta nationella myndigheter i medlemsländerna bistå kommissionen.
Kommerskollegium hör till dem som under en tid har förordat sådana lösningar. Kommissionen och Letta-rapporten för nu fram idén att inrätta nationella ”inre marknad-kontor” i alla medlemsländer för detta ändamål. Det vore ett steg i rätt riktning.
Håll dörren till omvärlden öppen!
Under senare år har EU skaffat sig flera instrument vars syfte eller effekt är att begränsa tillträdet till EU:s inre marknad för import från länder utanför unionen.
Det är förstås legitimt att vidta åtgärder för att undvika att bli ensidigt beroende av strategiska varor från länder som har avsikt och förmåga att använda handel som ekonomiskt vapen. Beroendet av naturgas från Ryssland är ett sådant exempel.
Likaså kan finnas skäl att ingripa mot import från länder som orättmätigt gynnar sina företag på bekostnad av EU-företag – och därmed sätter konkurrensen ur spel.
Men därutöver är det centralt för EU att fortsätta vara öppen för handel med resten av världen, även om USA eller Kina inte är det…
Gör det som fungerar!
Gör handelspolitiken evidensbaserad igen! Det är ett viktigt budskap från Kommerskollegium. Inget är så praktiskt som god teori. Tack vare rön på basis av ekonomisk teori och handelsteori vet vi vilka åtgärder som bidrar positivt till produktivitet och konkurrenskraft.
EU bör därför enbart införa åtgärder som passerar ett produktivitets- eller konkurrenskraftstest. Detta är en grannlaga uppgift när länder som Kina och USA agerar i motsatt riktning. Men vi vet att EU inte har något att vinna på att ge sig in i handels- eller subventionskrig. Detta är en viktig ledstjärna när framtiden för EU:s inre marknad formas.
Vad talar då för att EU ska lyckas bättre nu än tidigare? Det råder ingen tvekan om att uppgiften att skapa en inre marknad som ökar produktiviteten i EU:s medlemsländer, och därmed deras konkurrenskraft, är svår. Det finns fortsatt starka krafter som verkar i motsatt riktning.
Men ett argument för att övervinna dessa krafter borde, i dessa allvarstider, kunna vinna i styrka: EU måste skapa mer resurser för att kunna fortsätta stödja Ukraina mot Rysslands barbariska krigföring, tillräckligt rusta sig själv, klara den gröna omställningen och välfärden. Lösningen är att EU som kollektiv blir mer produktivt så att dessa resurser verkligen kommer till stånd.
Anders Ahnlid
Generaldirektör