Trump-tullar, krisläge och vägar framåt

Det globala handelssystemet har skakats om i grunden. De senaste veckorna har vi sett de mest långtgående amerikanska tullhöjningarna sedan de så kallade Smoot-Hawley-tullarna 1930.

Kommerskollegiums generaldirektör Anders Ahnlid.

President Trump har infört tullar som direkt påverkar handelsflöden, skapar osäkerhet och riskerar att bidra till en bredare ekonomisk nedgång. USA har idag högre tullar, 15 procent i genomsnitt, än något jämförbart land.

Osäkerheten om vilka regler som gäller, från dag till dag, gör att beslut om investeringar och order skjuts upp. Handelspolitiken har blivit ett instrument för maktpolitik, och det globala regelverket sätts ur spel.

Det globala handelssystemet, som byggts upp efter andra världskriget med USA som drivande kraft, står nu inför sin största utmaning hittills. WTO:s regelverk, som lagt grunden för tillväxt, välstånd och fattigdomsminskning i decennier, undermineras – dels av USA:s agerande, dels av hur Kinas statsstyrda ekonomi kringgår reglerna.

En ny era har inletts där vi inte längre kan ta regelbaserad handel för given.

Vi vet ännu hur långt bort från tidigare rådande handelsvillkor som den ändrande amerikanska politiken för oss. Men Trump-tullarna markerar ett skifte. En ny era har inletts där vi inte längre kan ta regelbaserad handel för given. En 90-dagarspaus i USA:s tulloffensiv har utlysts för vissa länder, inklusive EU. Under den perioden förhandlas det. Förhoppningsvis leder förhandlingarna till ett bättre utfall än att alla Trumps tullhot blir verklighet. Men det vet vi ännu inte. I värsta fall blir tullarna verklighet – med allt vad det innebär. Den risken kan inte uteslutas.

EU har valt en ansvarsfull väg. Genom att tillfälligt pausa motåtgärder visar unionen god vilja. Kommissionen har föreslagit att EU och USA tar bort tullarna på alla industrivaror, inklusive fordon. Men det är fortfarande oklart vad Washington kräver i förhandlingen. Krav på öppningar i EU för handeln med jordbruksvaror kommer – som alltid – att vara utmanande politiskt utmanande i Bryssel.

Hur Kina hanterar krisen blir av stor vikt för fortsättningen.

Samtidigt har konflikten mellan USA och Kina gått mycket lång. Tullnivåerna är nu så höga – USA lägger 145 procent tull på importen från Kina, USA har svarat med en tull på 125 procent i motsatt riktning – att merparten av handeln mellan dessa två ekonomiska jättar i har upphört. Undantag görs visserligen för komponenter viktiga för amerikanska techbolag – vilket förstärker bilden av en godtycklig och svårförutsägbar amerikansk politik.
Hur Kina hanterar krisen blir av stor vikt för fortsättningen. Om kinesisk export leds om från USA till EU riskerar de handelspolitiska orosmolnen tätna ytterligare också av detta skäl. En angränsande fråga är om USA och EU i sina förhandlingar kan enas om att vidta åtgärder mot det sätt på vilket Kinas statsstyrda ekonomi undergräver WTO-reglerna.

Mot denna bakgrund bör EU agera längs tre spår:

1. Fullfölja förhandlingarna med USA – och ge företagen stöd.
   EU måste fortsätta på den inslagna vägen för att reagera på och hantera Trump-tullarna. Det innebär att ansvarsfullt försöka uppnå ett godtagbart förhandlingsresultat. Helst bör Trump-tullarna tas bort. Om inte det går bör de reduceras avsevärt. Parallellt krävs stöd till de företag som nu tvingas navigera i ett allt mer svåröverskådligt tullandskap. Kommerskollegiums ”tulljour” spelar här en viktig roll för svenska företag som behöver rådgivning och vägledning.
2. Slå vakt om det regelbaserade handelssystemet.
   EU bör intensifiera sina insatser för att försvara WTO och det regelverk som trots sina brister fortfarande bär upp de omkring 90 procent av världshandeln som inte involverar USA. EU kan – och bör – ta ledartröjan i en koalition av länder som vill fortsätta handla på reglerad och förutsägbar grund. WTO är inte passé. Organisationen har visserligen inte lyckats nå nya omfattande frihandelsavtal på länge, men dess regelverk utgör fortfarande ryggraden i internationell handel – inte minst för utvecklingsländer, som förlitar sig på just dessa regler för att ta sig in på globala marknader. Samtidigt bör EU utveckla sitt nätverk av bilaterala frihandelsavtal. Avtalen med Mexiko, Chile och Schweiz är moderniserade. Nu gäller det att få Mercosur-avtalet i kraft, förhandla klart med Australien och ta reella steg framåt med Indien, Indonesien, Thailand och Förenade Arabemiraten. Här krävs tempo, fokus – och politisk vilja.
3. Gör krisen till en språngbräda för reform av EU:s inre marknad.
   Den pågående krisen bör även användas för att öka trycket för viktiga reformer på EU:s inre marknad. Den är fortfarande ofullständig och underpresterar. Letta- och Draghi-rapporterna visar vad som behöver göras: kapitalmarknader måste samordnas, energimarknader reformeras och digital infrastruktur stärkas.

Men även efterlevnaden av redan befintliga regler måste förbättras. Det finns stora produktivitetsvinster att hämta om reglerna för fri rörlighet för varor och tjänster faktiskt följs. Kommerskollegiums förslag om ”decentraliserad tillsyn” skulle kunna stärka efterlevnaden och avlasta EU-kommissionen.

En bättre fungerande inre marknad behövs också för att skapa de resurser som nu behövs för att stärka EU-ländernas försvar, för att klara klimatomställningen och för att vi ska kunna bibehålla vårt välstånd. Slutligen bör EU använda det svåra geopolitiska läget till att påskynda integrationsprocesserna för Ukraina, Moldavien och flera av länderna på Västra Balkan. Kommerskollegium bidrar efter bästa förmåga. Att ge dessa länder en tydlig väg mot EU-medlemskap är både en geopolitisk signal och ett sätt att förbättra EU:s gemensamma framtid.

Smoot-Hawley-tullarna fördjupade depressionen på 1930-talet och bidrog på så sätt till ett världskrig. Historien upprepar sig inte – men den kan lära oss mycket. Nu gäller det att rätt använda dessa lärdomar. Tullar är inte att leka med. Handelspolitiken måste hanteras med eftertanke, ansvarsfullt och med strategisk handlingskraft.

Anders Ahnlid
Generaldirektör