Analys: Direktimport till konsumenter via onlineplattformar - konsekvenser för handeln och den inre marknaden

Att handla billiga produkter från onlineplattformar har blivit ett storskaligt fenomen i EU. Men kontroller visar att produkterna kan vara skadliga för både hälsa och miljö. Kommerskollegium har analyserat hur problemet uppstår och vad det kan få för konsekvenser för företag, konsumenter och myndigheter.

Malin Gisslén, du är en av utredarna, varför är det ett problem att så många handlar via de här plattformarna?

Därför att en överväldigande majoritet av produkterna inte uppfyller EU:s krav. Vi talar om produkter som kan vara direkt skadliga, exempelvis smycken med kadmiumhalter som är tusentals gånger högre än gränsvärdet eller USB-laddare som brinner upp vid test.

Problemet är alltså inte att människor handlar online, tvärtom ger e-handel ofta stora fördelar för både konsumenter och företag. Problemet är att aktörer utanför EU säljer miljontals produkter direkt till konsumenterna, som då blir importörer. Tidigare importerades produkter in i EU av EU-företag som kunde kontrolleras och hållas ansvariga.

När miljontals varor istället direktimporteras till konsumenterna försvagas de kontrollpunkter som EU:s regelverk bygger på. Konsekvensen blir att otillåtna produkter lättare når marknaden, att konsumenter bär större risker och att seriösa företag möter konkurrens från aktörer som inte bär samma kostnader för att följa befintliga regler.

Hur är det möjligt för plattformarna att bryta mot EU:s lagar och regler så systematiskt?

Det handlar i grunden om att EU:s regelverk är uppbyggt kring en handelslogik som inte längre stämmer med verkligheten. Våra regler förutsätter att det finns en identifierbar ekonomisk aktör inom EU som kan hållas ansvarig. Vid plattformsbaserad direktimport saknas ofta en sådan aktör.

Det är alltså inte en brist på regler som är problemet utan att regelverken och tillsynen inte är byggda för den volym, hastighet och affärslogik som präglar den här typen av handel.

Ni skriver att problemet måste ses som en EU-fråga, varför då?

Det finns flera skäl. Det första är att produkter som tullklarerats i ett EU-land kan cirkulera fritt på hela den inre marknaden. Om enskilda medlemsstater inför nationella avgifter eller striktare kontroller kan plattformarna styra om sin handel till länder med svagare kontroll. Utan samordning riskerar vi ett lapptäcke av nationella regler som fragmenterar den inre marknaden.

Dessutom är idag flera olika nationella och EU-gemensamma aktörer ansvariga för att bedriva tillsyn över en och samma plattform, alla med skilda mandat och informationsflöden. Den strukturen klarar inte av att hantera ett problem som skär igenom produktsäkerhet, kemikalier, konsumenträtt, dataskydd, immaterialrätt och tullfrågor samtidigt. Det krävs en mer sammanhållen styrning på EU-nivå.

Vad anser ni regeringen bör göra i Sverige?

Framförallt behöver Sverige börja se frågan horisontellt och öka samarbetet mellan alla aktörer som påverkas av plattformsbaserad e-handel. Vi föreslår att detta sker genom att en tvärsektoriell samordning med ett operativt mandat inrättas. I samordningen bör alla berörda myndigheter, aktörer inom näringslivet och konsumentorganisationer ingå. Sådana modeller finns redan i Danmark och Finland.

Regeringens nya uppdrag till marknadskontrollmyndigheterna är välkommet, men det kommer inte lösa hela problemet. Det saknas ett forum som spänner över produktsäkerhet, kemikalier, tull, moms, konsumentskydd, dataskydd och plattformstillsyn.

Sverige bör också utveckla digitala verktyg som kan underlätta tillsynen och informationsinsatser till konsumenterna bör öka. Myndigheterna måste också få tillräckligt med resurser och stöd för att kunna driva rättsliga processer mot plattformar som struntar i EU:s regler.

Hur bör regeringen agera på EU-nivå?

Sverige bör driva på för att minska ansvarsglappet mellan plattformsregleringen och produktlagstiftningen. Regeringen bör också verka för bättre tvärsektoriell samordning både på EU-nivå och nationellt, för snabbare och mer strukturerad tillsyn från kommissionens sida, för harmoniserade minimikrav för marknadskontroll av e-handel och för en tydligare samordning mellan medlemsstaternas nationella e-handelsstrukturer och EU-kommissionen.