Så har utrikeshandel bidragit till Sveriges välstånd
I slutet av 1800-talet var Sverige ett av Europas fattigaste länder. Mindre än undra år senare hörde Sverige till en av kontinentens rikaste nationer. Många faktorer har samspelat för att möjliggöra denna transformation. Utrikeshandeln är en av dem. Här berättar vi hur utrikeshandeln har bidragit till den här resan – på ett teoretiskt och historiskt sätt.
Enligt WTO, Världshandelsorganisationen, ökade värdet av de exporterade varorna globalt från 58,5 miljarder US dollar 1948 – då Gatt trädde i kraft – till 19 450 miljarder US dollar 2018. Detta är en ökning med drygt 300 gånger på 70 år.
Siffrorna är hisnande. Följdfrågan blir då: vad får företagen att handla med omvärlden?
Teorin bakom utrikeshandel – därför handlar vi med omvärlden
– Skulle man fråga en vd på ett företag antar jag att hen skulle säga att företaget vill expandera internationellt därför att man vill öka försäljningsvolymen och maximera vinsten, säger Anna Graneli, utredare på Kommerskollegium. Men vill man få svar på en övergripande nivå får man vända sig till den nationalekonomiska forskningen – i synnerhet den senaste handelsteorin.
Där hittar man argument till varför företag vill börja handla.
– Det handlar om att företagen vill ha en större marknad för att man vill kunna utnyttja stordriftsfördelar, få tillgång till bättre insatsvaror eller ha närhet till en annan marknad. Då förlägger man sin produktion utomlands och som en följd av detta uppstår handel, säger Anna Graneli.
Exportföretag i regel mer produktiva
Hon påpekar dock att det är långt ifrån alla företag som handlar. Ser man till exempel till exporten, så är det oftast ett fåtal företag i varje land som står för lejonparten av exporten. Vilka de här företagen är vet vi tack vare den empiriska forskningen om handel.
– De företag som exporterar skiljer sig åt från andra företag. De är större, mer kapitalintensiva och mer produktiva, säger Anna Graneli.
Att det just är de mer produktiva företagen som börjar exportera menar hon är ett väletablerat faktum inom forskningen.
Men varför det ser ut så fick vi först veta när den amerikanske Harvadbaserade ekonomiprofessorn Marc Melitz 2003 publicerade det som skulle bli en banbrytande vetenskaplig artikel inom handelsteori. Hans tes var till synes ganska enkel.
Att exportera kostar
– Att exportera kostar. Det finns fasta kostnader i form av att företaget behöver lära sig om marknaden dit det vill exportera, etablera kontakter där, skapa försäljningsnätverk, kanske skriva olika kontrakt, säger Anna Graneli. Om jag som företag vill exportera till USA, hur mycket tror jag då att jag kommer att öka mina försäljningsvolymer och kommer de att täcka de fasta kostnader som jag har för att börja exportera?
Melitz visade då att för att hantera de här fasta kostnaderna behövde företagen redan ha en viss produktivitet. Där ligger hans viktigaste insikt, enligt Anna Graneli.
Tillsammans med Nobelpristagaren Paul Krugman är Marc Melitz en av de främsta företrädarna för den moderna handelsteorin som sedan 1970-talet förnyat vårt sätt att förstå oss på dagens handelsmönster.
Teorin om komparativa fördelar lever kvar
Detta hindrar dock inte de neoklassiska handelsteorierna från att leva kvar som förklaringsmodeller i kurslitteraturen Där hör till exempel både David Ricardos teori om komparativa fördelar, från 1817, och Heckscher-Ohlinmodellen, från 1933, till. Hur kommer det sig?
– De här handelsteorierna förklarar fördelar med handel mellan länder på ett hyfsat begripligt sätt. Grundtanken i David Ricardos teori om komparativa fördelar bottnar i frågan: vad är man relativt sett bäst på? Och då menade Ricardo att om två länder använder sina respektive resurser optimalt, det vill säga att de specialiserar sig på att producera det de är relativt sett bäst på, då kommer de att få ut största mängden varor. Sedan kan de gemensamt dela på dem, det vill säga handla med varandra, vilket gör att båda länderna får mer av varje vara, förklarar Anna Graneli.
Heckscher-Ohlinmodellen
Heckscher-Ohlinmodellen är en vidareutveckling av Ricardos teori. Enligt denna modell kommer länder att exportera varor som har en intensiv användning av de produktionstillgångar – exempelvis arbetskraft, land eller kapital – som de har störst tillgång till.
– Intressant nog är denna modell särskilt relevant för att förklara Sveriges profil som handelsnation i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, säger Anna Graneli.
Utrikeshandelns roll i Sveriges välstånd
Till saken hör att Sverige på den tiden hade en produktionsfaktor som utmärkte sig: naturen.
– Varor som baserades på vad skogen ger, alltså både virke, trä men också så småningom pappersmassa, var viktiga exportvaror för Sverige, säger Per Altenberg, ämnesråd på Kommerskollegium, som också nämner malm i listan över betydelsefulla exportvaror.
Från 1870 till 1920 utgjorde den ”svenska naturen”, som bestod av skog, malm, papper och järn, mellan 63 procent och 73 procent av svensk export, enligt statistik från Kommerskollegium och SCB.
Från och med 1920-talet sjönk den andelen i samband med att verkstadsindustrin tog en alltmer framträdande plats. Det i sig var resultatet av industriella revolutionens intåg i Sverige.
– Den industriella revolutionen importerade vi i Sverige från övriga Europa ganska sent, säger Per Altenberg. Det var egentligen först i slutet av 1800-talet som industrialiseringen tog fart i Sverige.
Den industriella revolutionen – främst en kunskapsrevolution
Per Altenberg förklarar vidare att den industriella revolutionen i grunden är en revolution i hur man producerar.
– Kunskapen om de nya arbetssätten var förutsättningen för att våra företag kunde växa fram och sedan bli så produktiva att de i sin tur kunde producera någonting som andra länder efterfrågade, säger han.
Och Sverige anammade industriella revolutionens nya arbetsmetoder med viss framgång. Under de fem decennier som sträcker sig mellan 1870 och 1920 grundades några av Sveriges mest kända industriföretag tillika största exportföretag. Till exempel grundades Atlas Copco 1873, Ericsson 1876 och SKF 1907. Volvo grundades lite senare, 1927. Därmed ändrades sakta men säkert Sveriges profil som handelsnation.
– I början exporterade Sverige råvaror men så småningom blev det mer och mer bearbetade varor, som stål som vi gjorde utifrån järnmalm, säger Per Altenberg och berättar att fordonsindustrin i Sverige utvecklades genom att landet hade god tillgång till den typen av insatsvaror (en insatsvara är en vara som används i tillverkning av andra varor).
Svensk industri satsar på specialisering
Efter andra världskriget fortsatte Sverige gå upp i förädlingsvärde och den svenska industrin specialiserade sig alltmer. Den processen pågår än idag.
– Det stål som till exempel produceras idag i Sverige är specialstål, alltså väldigt avancerat stål som är nischat, säger Per Altenberg.
Sådant stål har högt värde. Det innebär att Sverige på exportsidan kan få högre inkomster än om landet hade fortsatt att producera och exportera vanligt stål.
– Med export får vi ju ersättning för de varor som tillverkas i Sverige och sedan exporteras. Det gynnar dels de som äger företag som exporterar sin produktion, genom kapitalersättning, dels anställda i företagen, genom ersättning som löner, säger Per Altenberg. Ju högre värdet är på de exporterade varorna, desto större kan ersättningarna vara för företagare och de anställda.
De här ersättningarna genererar i sin tur skatteintäkter för staten. På det sättet bidrar utrikeshandeln och den ökade specialiseringen till Sveriges välstånd.
Så stor är Sveriges utrikeshandel idag
Hur ser det bidraget ut idag? Utrikeshandel (både export och import) motsvarar 89 procent av svensk BNP. Varorna står för 62 procent och tjänsterna 27 procent. Exporten (både varor och tjänster) motsvarar 46 procent av BNP och importen 43 procent. Sist men inte minst går 1,3 miljoner personer i Sverige till sina jobb tack vare exporten.
Utrikeshandels bidrag till svensk BNP får därmed inte underskattas. Men inte heller överskattas. Inte sällan beskrivs Sverige som ett litet exportberoende land. En sådan beskrivning är missvisande, enligt Petter Stålenheim, senior rådgivare på Kommerskollegium.
– 2018 hade Sverige världens 22:a högsta BNP och var sjunde störst inom EU. Ur ekonomisk synvinkel är Sverige därmed inte ett litet land, säger han.
Att Sverige sedan är starkt beroende av utrikeshandel stämmer. Men det tillståndet gör inte landet extremt på något sätt, menar han, och ger exempel:
– Vi kan jämföra Sveriges situation med länder som faktiskt är små och mycket mer handelsberoende än vad vi är. Utrikeshandel motsvarar till exempel 424 procent* av Luxemburgs BNP. I Singapore är denna andel 322 procent och i Malta ligger den på 262 procent.
Petter Stålenheim tillägger att Belgien, Nederländerna, Estland, Danmark och Polen är länder som ligger över Sverige i listan över handelsberoende nationer.
* Ett land kan importera varor och tjänster som det sedan exporterar, antingen direkt eller i förädlad form. BNP är ett mått på allt förädlingsvärde som skapas i ett land och där ingår bara nettot av utrikeshandeln – det vill säga export minus import. Därför kan värdet av ett lands utrikeshandel överstiga dess BNP.