Analys: Kinas roll i internationell standardisering

Under det senaste decenniet har Kina kraftigt ökat sitt inflytande i arbetet med att ta fram internationella standarder. Utvecklingen är en medveten strategi som drivs av den kinesiska staten i syfte att stärka sin position i teknikutvecklingen. Kommerskollegium har undersökt vilka konsekvenser strategin har för dagens globala system.

Anna Sabelström, vad går den kinesiska strategin ut på rent konkret?

De kinesiska företagen får mycket stöd från staten för att kunna driva på teknikutvecklingen och för att kunna vara med och påverka arbetet i de internationella standardiseringsorganen. Det sker på ett väldigt strategiskt sätt där staten har prioriterat vilka områden som är viktiga och därefter gett aktuella aktörer starka incitament för att få inflytande inom dessa områden. Framförallt handlar det om AI och telekommunikation men också kritiska råvaror.

Du har gått igenom ett stort antal studier för att ta reda på vad konsekvenserna faktiskt har blivit och kan bli. Vad säger de om hur Kinas inflytande ökat, på vilket sätt har det skett?

Kina har i allt högre grad tagit ledande positioner i de tekniska kommittéer där internationella standarder tas fram. Kina har till exempel tredubblat sina ledarskapsposter inom det internationella standardiseringsorganet International Organization for Standardization på drygt ett decennium. Landet har därmed gått om vissa europeiska länder såsom Frankrike och Storbritannien i antalet ledande positioner.

Att vara ordförande för en teknisk kommitté innebär att ha stor makt, i och med att man leder möten och har stort inflytande över dagordningen. Dessutom har Kina ökat antal personer som deltar i tekniska kommittéer i stort och antalet förslag på nya internationella standarder har ökat kraftigt från kinesiskt håll.

Vad finns det för risker med att Kina får för mycket inflytande?

Den mest uppenbara risken är att Europa tappar konkurrenskraft. Standarder styr hur teknik sprids globalt och länder som lyckas att sätta standarder gynnar de egna företagen. Här finns en risk att Kina får ett övertag i nya teknologier och sätter regler som blir normgivande för andra länder. Detta kan också skapa strategiska beroenden. Om Kina får igenom mer av sina lösningar kan det leda till att länder knyts till kinesisk teknologi, vilket i förlängningen kan vara svårt att ta sig ur och skapar ett beroendeförhållande.

I de studier jag gått igenom framgår också att Kina inte alltid implementerar standarderna på det sätt som det var tänkt. Små avvikelser kan ge fördelar till kinesiska företag och kan göra det svårare för utländska aktörer. De behöver då anpassa sina varor för att kunna sälja dem på den kinesiska marknaden. Denna asymmetri beskrivs som en institutionell tekniköverföring, vi exporterar mer teknologisk know-how till Kina än vad vi får tillbaka.

Vad skulle du säga är det viktigaste som du kommit fram till efter att ha gått igenom alla dessa studier?

Att det internationella standardiseringssystemet ändå fungerar. I alla fall just nu. Men det behöver reformeras för att hålla i det långa loppet. Studierna visar att Kina följer regelverket som det ser ut idag, men det används på ett sätt som inte var tänkt. Kina har analyserat hur systemet ser ut, använder det strategiskt och med stora resurser.

Men – det är konsensus som gäller när en ny internationell standard ska tas fram och systemet har hittills stått emot när Kina har velat driva igenom problematiska förslag. Det skedde exempelvis när Kina ville driva igenom ett förslag om ett nytt internet och ett förslag om biometrisk ansiktsigenkänning.

Vad behöver man göra då?

Vi behöver stärka transparensen för att skydda systemet, det behövs också en uppföljning av vad som sker med olika förslag, framförallt när de är problematiska. Annars finns risk att de poppar upp igen och till sist blir godkända i någon form.

Men framförallt är det superviktigt att vi ökar vårt eget deltagande och att vi koordinerar vårt arbete. Vi måste ha koll vad och var saker händer och skicka fler experter till de tekniska kommittéerna och fler måste fortsätta vilja ha ledande positioner. Vi kan inte beklaga att Kina blir mäktigt om vi inte själva vill investera tid och personal i systemet.

Utifrån ett svenskt perspektiv, hur bör den svenska regeringen agera?

Sverige har alltid varit ledande inom standardisering och det är viktigt att vi inte halkar efter nu. Det är väldigt viktigt att vi satsar på kompetens och utbildning så att vi får en tillväxt av experter som kan delta i det internationella arbetet på sikt.

Dessutom behöver regeringen uppdatera den nationella standardiseringsstrategin, som är från 2018. Åtminstone bör det finnas en handlingsplan om vilka områden vi behöver prioritera.