Ett år efter Liberation Day – så kan Sverige och EU navigera i den nya handelsoordningen

Ett år efter president Trumps så kallade Liberation Day präglas världshandeln av osäkerhet. För Sverige och EU gäller det nu att både värna regelbaserad handel och ta vara på nya möjligheter.

Kommerskollegiums generaldirektör Anders Ahnlid

USA:s och Israels krig mot Iran, med betydande effekter på den internationella handeln, har överskuggat att ettårsdagen har passerats för president Trumps tillkännagivande den 2 april 2025 att USA skulle genomföra den största ensidiga tullhöjningen sedan 1930.

Tiden efter Liberation Day har präglats av stor oro och osäkerhet i handeln med USA och världsekonomin i övrigt. Tullar har sänkts och höjts mot olika länder efter olika uppgörelse, och nya tullhot har utfärdats av olika skäl. Själva har vi hotet i början av året mot Sverige och sju andra europeiska länder på grund av vårt stöd för Danmark i Grönlandsfrågan i färskt minne. Till detta läggs nu effekterna av Iran-kriget.

Det ensidiga amerikanska agerandet har, som Kanadas premiärminister Mark Carney framhöll i Davos i början av året, bidragit till ett drastiskt brott, till skillnad från en mer långvarig övergång från ett tillstånd till ett annat, i den handelspolitiska utvecklingen (”rupture, not transition”). Det har inneburit slutet för den framgångsrika handelsordning som utvecklades under amerikansk ledning efter det andra världskriget och som manifesterats i Världshandelsorganisationens (WTO:s) regelverk. Det var därför ingen överraskning att WTO:s 166 medlemmar inte kunde enas om vägen framåt vid sitt nyligen avslutade ministermöte i Kamerun. Vi har nu att navigera i en handelsoordning av ett slag som vår generation aldrig skådat.

En kris som den pågående kan till och med öppna nya möjligheter för fri och regelbaserad handel.

Trots en osäker omgivning finns mycket att göra för ett handelsberoende land som Sverige för att bringa största möjliga förutsägbarhet för företagens export- och importmöjligheter utanför EU. En kris som den pågående kan till och med öppna nya möjligheter för fri och regelbaserad handel som annars skulle ha varit stängda. Att tillvarata de möjligheterna blir nu en huvuduppgift för Sverige och EU.

På global nivå får WTO inte räknas ut. Över 70 procent av världshandeln bedrivs fortfarande enligt WTO:s huvudregler. Det är viktigt i dessa omvälvande tider. Det är ett svenskt intresse att så långt möjligt fortsatt värna WTO och dess regelverk. Det gör Europeiska kommissionen också för EU:s räkning. Men när USA de facto har lämnat WTO, när Kina bryter mot regelverkets anda och bokstav, och när länder som Indien blockerar möjligheterna till avtal mellan ett begränsat antal WTO-medlemmar (så kallade plurilaterala avtal), måste stödet för det globala handelssystemet ta sig nya former.

Kommerskollegium har på senare år förordat ett närmare samarbete mellan EU och de tolv länderna i Comprehensive and Progressive Agreement for Trans-Pacific Partnership (CPTPP). Det är glädjande att så nu sker i syfte att samla länder som fortsatt vill bedriva internationell handel på regelmässiga villkor, och på så vis också stödja WTO. Detta samarbete tydliggjordes vid WTO:s ministermöte och bedrivs med ökad intensitet, inte minst beträffande digital handel. 

EU och CPTPP borde också kunna enas om uppdateringar av ursprungsregler.

Ett positivt resultat vid ministermötet i Kamerun var att 66 WTO-medlemmar, inklusive EU och CPTPP-länderna, kunde enas om att genomföra det plurilaterala avtalet om e-handel, som finns färdigförhandlat, utanför den formella WTO-ramen om nödvändigt. Detsamma borde kunna ske med det likaså färdigförhandlade Investeringsförenklingsavtalet.

Fler avtal av detta slag bör kunna slutas framgent, på det digitala området, för klimatvaror och -tjänster, för tillgång till råvaror eller för att säkerställa viktiga leveranskedjor. Så länge WTO-vägen är stängd för plurilaterala avtal bör sådana kunna ges hemvist i OECD eller andra internationella organisationer. EU och CPTPP borde också kunna enas om uppdateringar av ursprungsregler för att underlätta ett sömlöst flöde av varor mellan länder som ingår i samarbetet. Kommerskollegium har tidigare visat att andra typer av handelspolitiska samarbeten, i bilateralt eller ”minilateralt” format, också kommer att bli allt viktigare för att tillvarata EU:s och Sveriges intressen i framtiden. 

Rådande kris har under året bidragit till stora framsteg för ökad frihandel i form av viktiga bilaterala och regionala frihandelsavtal. Sedan Trump tillkännagav sina tullhöjningar har EU ingått fyra betydande nya frihandelsavtal med Mercosur-länderna (Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay), Indonesien, Indien och Australien. Förhandlingarna med Mercosur började år 2000, de med Indien 2007, båda har varit svåra. Nu har vi president Trump att tacka för att de har gått i mål.

Allt eftersom avtalen träder i kraft – för Mercosur sker det ”provisoriskt” den 1 maj – gäller det för våra exportörer och importörer att utnyttja fördelarna med de nya villkoren. 

EU bör också fortsätta att se över hur de äldre avtalen kan förbättras.

Samtidigt fortsätter EU att förhandla frihandelsavtal med Filippinerna, Malaysia, Thailand och Förenade Arabemiraten. I det nya läge som råder bör även dessa kunna avslutas relativt snart. Till skillnad från vad man ibland hör finns det även fler länder som EU borde kunna inleda bilaterala förhandlingar med. I synnerhet gäller det utvecklingsländer som är på väg att förlora förmånliga handelsvillkor under EU:s allmänna preferenssystem.
 
EU bör också fortsätta att se över hur de äldre avtalen kan förbättras eller kompletteras. Den nya förhandlingen om digital handel med Kanada är ett bra exempel att följa. 

EU har nu 46 frihandelsavtal med 78 länder. De skapar nya resurser. Enligt Kommerskollegiums beräkningar ökar dessa avtal EU:s handel med partnerlandet med i genomsnitt 50 procent. 

Det finns alltså många möjligheter för EU att fortsätta att bidra till stadga i och öppenhet för internationell handel trots det brott i utvecklingen som USA:s ensidiga agerande har skapat. Samtidigt får det inte skymma sikten för att den förändring som Kinas framväxt som ledande industrination inneburit utgör den verkligt stora och långsiktiga utmaningen i den internationella handeln. Den utmaningen kräver dock en egen krönika…

Anders Ahnlid
Generaldirektör