Dags att slänga silkesvantarna – EU:s inre marknad måste få förutsättningar att växa

Den globala handeln skakas om av USA:s ensidiga tullar och Kinas statskapitalistiska handelsstrategi. Osäkerheterna som följer kommer sannolikt att bestå under överskådlig tid. Den gamla världsordningen är på väg att ersättas av en ny.

Kommerskollegiums generaldirektör Anders Ahnlid

I sådana lägen gäller det att klokt nyttja de medel som man själv har rådighet över. För oss finns sådana på vår hemmamarknad, i vår europeiska union.

EU:s medlemsländer har länge strävat efter att den inre marknaden, som nyligen fyllde 30 år, ska nå sin fulla potential. Det behövs för att Europas konkurrenskraft halkar efter. Trumps tullar och Xis utmaning accentuerar behovet av reformer. En väl fungerande och attraktiv gemensam marknad är en nyckelfaktor för att utvidga unionen med fler länder, inte minst Ukraina.

Det är därför oförsvarbart att EU:s inre marknad hålls tillbaka och inte lever upp till ambitionen om fri rörlighet. Hindren för handel med varor motsvarar, enligt IMF, en tullsats på 45 procent, de för tjänster över 100 procent. Att undanröja dessa hinder skulle öka produktiviteten i EU med upp till sju procent.

Krisinsikten har fått EU:s beslutsfattare att agera.

Potentialen för förbättringar är således stor, och vi vet väl vad som behöver göras. Det har klargjorts i de så kallade Letta- och Draghi-rapporterna. Till dessa kan läggas flera utredningar på samma tema från Kommerskollegium. Äntligen är frågan om EU:s konkurrenskraft i fokus.

Krisinsikten har fått EU:s beslutsfattare att agera. Det är bra att medlemsländernas stats- och regeringschefer nu prioriterar en förbättring av den inre marknaden och att de har instruerat ansvariga rådskonstellationer att agera kraftfullt.

Arbetet sker under devisen One Europe, One Market, som lanserades av Europeiska rådet i mars och som därefter har operationaliserats i en gemensam färdplan, antagen av kommissionen, rådet och Europaparlamentet. En rad insatser ska förbättra EU:s produktivitet, och därmed konkurrenskraft, genom att öka den ekonomiska integrationen mellan medlemsländerna till utgången av 2027.

De tio värsta hindren på den inre marknaden (Terrible Ten) ska tas bort och regler ska förenklas.

Förenklingsarbetet är i full gång och ska, enligt kommissionens beräkningar, leda till att europeiska företag sparar omkring 38 miljarder euro till 2029. Ett dussintal lagförslag, i så kallade omnibuspaket, samlar ett flertal regellättnader, med ambitionen att göra det enklare att göra affärer. Paketen gäller till exempel hållbarhet, jordbruksområdet samt fordons- och kemikalieområdena.

Arbetet med att riva seglivade hinder är ännu inte lika konkret. Kommissionen har uppmanat medlemsländerna att införa EU:s regler på enklare, klarare och bättre sätt, samtidigt som övervakningen av att reglerna följs ska stärkas. Bland de tio värsta hindren, som ska rivas, märks bristande erkännande av yrkeskvalifikationer, frånvaro av gemensamma standarder, fragmenterade krav på märkning, restriktiva regler för handel med tjänster och svårigheter att utstationera arbetstagare.

Djärva idéer saknas dock inte.

Mycket av arbetet måste kanske med nödvändighet ske i form av relativt begränsade förslag på förändringar i existerande regelverk. Det finns inga nya ”svärdshugg” av det omfattande slag som gjordes då den inre marknaden skapades 1993.

Djärva idéer saknas dock inte. Kommissionens förslag om ny gemensam bolagsrätt inom hela unionen – ”en 28:e regim” – som skulle kunna hjälpa företag att skala upp på den inre marknaden, är ett exempel. Ett annat gäller ökad användning av så kallat ömsesidigt erkännande, det vill säga att en produkt som får säljas i ett EU-land med automatik också får säljas i övriga medlemsländer. Idén är enkel, men trasas ofta snabbt sönder när den möter verkligheten i ansvariga rådskonstellationer.

Andra modigare förslag gäller medlemsländernas oförmåga att genomföra redan beslutade regler. Bättre övervakning och bestraffning vid regelbrott skulle betyda mycket.

För närvarande är det EU-kommissionen som ensam ansvarar för övervakningen av reglerna för fri rörlighet för varor och tjänster. Det är en övermäktig uppgift. Kommissionens förmåga att lösa den är begränsad. Medlemsländerna måste själva bidra, men flera av dem är ovilliga att ta detta steg. Alltför länge har man ryggat för att tala klarspråk om detta problem.

Kommerskollegium har presenterat flera förslag som går ut på att medlemsländerna ska bistå kommissionen med att övervaka att den inre marknadens regler för fri rörlighet för varor och tjänster genomförs och följs. Frågan diskuteras i arbetet med One Europe, One Market och det finns förslag som går i rätt riktning, om än i blygsam skala. Det vore välgörande om behovet av reformer kunde tas på det allvar som situationen förtjänar. Stora värden står på spel. Det är dags att byta silkesvantar mot rejäla arbetshandskar…

Anders Ahnlid
Generaldirektör