Vreda vindar i handelspolitiken – EU:s uppgörelse med USA den minst dåliga

I och med uppgörelsen mellan EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och USA:s president Donald Trump i slutet av juli har vägen in i den nya handelspolitiska eran för EU:s exportörer och importörer blivit något tydligare. Den är dock ännu långt ifrån förutsägbar. Dessutom innebär överenskommelsen en avsevärd försämring jämfört med tidigare.

Kommerskollegiums generaldirektör Anders Ahnlid.

USA:s tull på merparten av varuimporten från EU har stigit från drygt två till 15 procent. USA:s genomsnittstull mot alla länder är numera omkring 18 procent.

Världshandeln har inte sett något liknande sedan 1930-talet, då USA senast ensidigt kraftigt höjde sina tullar, varpå andra svarade med samma mynt och införde högre tullar mot USA. Följden blev att depressionen förstärktes, varefter det andra världskriget bröt ut.

I detta perspektiv har EU nu agerat ansvarsfullt genom att inte införa motåtgärder mot USA. Sådana har diskuterats under våren, men undviks nu tack vare överenskommelsen, som ändå kritiseras från olika håll.

Några menar att EU visat svaghet och lagt sig platt för USA, som utmålas som den stora vinnaren. Franska och tyska regeringsföreträdare har gett uttryck för denna uppfattning, liksom Ungerns premiärminister Viktor Orbán.

Från geopolitisk utgångspunkt menar dessa kritiker att EU – som en av världens största handelsaktörer – har misslyckats med att använda sin styrka för att nå en balanserad uppgörelse. Därmed anses EU ha förlorat auktoritet även i relation till Kina och andra aktörer. Detta hade kunnat undvikas, menar man, om EU, liksom Kina, infört motåtgärder i stället för att acceptera USA:s diktat.

Man varnar för att uppgörelsen riskerar att bli dödsstöten.

WTO-rättsliga purister kritiserar å sin sida uppgörelsen för att den strider mot WTO:s regelverk i allmänhet och mot den fundamentala regeln om mest-gynnad-nationsbehandling i synnerhet. Därför var det, från denna utgångspunkt, fel av EU att godta den. Man varnar för att uppgörelsen riskerar att bli dödsstöten mot Världshandelsorganisationen (WTO) och det globala handelssystem som mödosamt byggs upp efter andra världskriget och som legat till grund för ökat välstånd världen över.

Mycket kan sägas om båda typerna av kritik. Geopolitikerna bortser från att den väg de förordar skulle innebära ekonomisk skada för EU. Den överhängande risken vi stod inför var en ond spiral av tullar och motåtgärder med en följande global ekonomisk kris. Ingen gynnas av ett handelskrig och erfarenheterna från 1930-talet förskräcker. Med uppgörelsen mellan EU och USA undviker vi – åtminstone tillfälligt – de mest oroande ekonomiska framtidsscenarierna.

Ingen gynnas av ett handelskrig och erfarenheterna från 1930-talet förskräcker.

De WTO-rättsliga puristerna bortser från att regelverket inte längre fungerar så som det var tänkt när det skapades. USA bryter flagrant mot reglerna och Kina gör på många sätt detsamma, om än inte lika öppet. Och när två av WTO:s viktigaste medlemsländer bryter mot regelverket får det långsiktiga systemeffekter som det inte går att bortse från.

Mot denna bakgrund är det rimligt att hävda att EU:s uppgörelse med USA var den bästa möjliga, eller minst dåliga. EU-kommissionen har agerat ansvarsfullt i en mycket svår situation.

Utvärderingen blir också mer positiv i ett renodlat handelsteoretiskt perspektiv. Från denna utgångspunkt blir uppgörelsens stora förlorare USA, som från den 7 augusti påtvingar sin ekonomi 15 procent högre kostnader för import från EU (och ännu högre från många andra länder). EU:s medlemsländer tvingas visserligen leva med att deras varor blir dyrare på USA-marknaden, men de slipper ökade kostnader på grund av högre tullar för egen import.

Dessutom innebär uppgörelsen trots allt ett visst mått av ökad säkerhet i USA-handeln, vilket både exporterande och importerande företag har efterlyst. Dock kvarstår flera frågetecken. Det är till exempel ännu i hög grad osäkert hur flera viktiga sektorer, som motorfordon och läkemedel, kommer att tullbehandlas i USA. Osäkerheten märks inte minst hos de företag som ringer till Kommerskollegiums tulljour. Extra utmanande är att president Trump frekvent både överger och byter ståndpunkter.

USA:s agerande fortsätter att medföra stor oreda i det globala handelssystemet. Nästan alla länder möter samma utmaningar i handeln med USA. Notabelt är att Kina ännu inte har någon uppgörelse om handeln med USA – förhandlingsfristen förlängdes nyligen till den 10 november.

Nu är det viktigt att EU, tillsammans med pålitliga handelspartners, agerar kraftfullt för att värna så mycket som möjligt av den regelbaserade handeln och för att slå vakt om vad som återstår av WTO:s regelverk – både för att minska osäkerhet och öka handeln mellan dessa länder.

EU bör ta på sig ledartröjan i arbetet för en ny och regelbaserad handelskoalition.

Att många länder ingår olika mer eller mindre WTO-oförenliga uppgörelser med USA blir en utmaning. Kan denna hanteras i relation till WTO-reglerna, och i så fall hur?

Det är av vikt att EU hittar ett sätt att fortsatt stå upp för WTO. Ett steg på den vägen vore att EU, så som Ursula von der Leyen föreslog vid Europeiska rådets möte i slutet av juni, närmar sig frihandelsavtalet mellan de tolv länderna runt Stilla havet som slutit sig samman i Comprehensive and Progressive Trans-Pacific Partnership (CPTPP). Ett sådant närmande skulle kunna utformas så att det är förenligt med WTO och stödjer det multilaterala handelssystemet. EU bör ta på sig ledartröjan i arbetet för en ny och regelbaserad handelskoalition av detta slag.

För EU blir det också av stor vikt att kompensera minskad handel till USA med ökad handel med andra länder. Den främsta metoden för detta är att förbättra existerande och förhandla fram nya bilaterala och regionala frihandelsavtal. Det gör nu EU-kommissionen med ny intensitet, till exempel nåddes en övergripande uppgörelse med Indonesien i juli.

Det återstår att se om EU:s medlemsländer förmår att ta de steg som krävs för att nå framgång genom frihandelsavtal. Att Frankrike och Polen visar en ovilja att godkänna det redan färdigförhandlade avtalet med Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay (Mercosur) bådar inte gott. Förhoppningsvis kan rådande krissituation ändra på detta.

En stor del av den export som nu utestängs från USA kommer sannolikt att ledas till andra marknader. Detta gäller inte minst varor från Kina, vilket kommer att ställa krav på ansvarsfullt agerande från alla parter, så att detta inte förvärrar läget ytterligare.

Utvecklingsländerna riskerar att bli de stora förlorarna i ett handelssystem som styrs mer av maktpolitik än av regler. EU har därför en viktig roll att spela för att WTO:s arbete med att främja utvecklingsländernas integration i världshandeln kan fortsätta.

När USA sätter upp murar måste EU bygga broar. Genom att försvara regelbaserad handel, öppna nya handelsvägar och stärka sin egen inre marknad kan vår union hålla kursen – och visa ledarskap i en osäker omvärld.

Anders Ahnlid
Generaldirektör