Rapport: Do EU Free Trade Agreements Diversify Trade?
Frihandelsavtal kan bidra till att diversifiera handeln, men effekterna skiljer sig mellan olika sektorer och leveranskedjor. I en ny rapport undersöker Kommerskollegium när och hur frihandelsavtal kan bidra till diversifiering. Rapportförfattaren Patrik Karpaty berättar mer.
Vad utreds i rapporten?
Rapporten undersöker om frihandelsavtal kan bidra till en mer diversifierad varuförsörjning. Vi har analyserat om avtalen leder till att länderna importerar fler typer av produkter och får fler leverantörer utanför EU. Huvudfallet är Vietnam, där vi följer utvecklingen av exporten till EU från 2012 fram till idag.
Varför har Kommerskollegium tittat närmare på frågan?
Efter pandemin, energikrisen och ökade geopolitiska spänningar har robusta leveranskedjor blivit en viktig fråga. Samtidigt används begreppet diversifiering på olika sätt i den politiska debatten. Vi ville därför undersöka vad diversifiering innebär i praktiken och hur handelspolitiken – inte minst befintliga frihandelsavtal – kan bidra.
Vad kommer utredningen fram till?
Den viktigaste slutsatsen är att frihandelsavtal inte automatiskt leder till diversifiering. Effekterna varierar också mycket mellan olika varusektorer inom ett och samma avtal. De samlade effekterna är ofta små, men det kan bero på att positiva och negativa effekter på sektorsnivå ibland tar ut varandra. Det är särskilt tydligt för Japan och Singapore.
Sverige följer oftast åt samma mönster som övriga EU, men effekterna är inte lika stora. Diversifieringen ökar mera inom teknik och kemi, särskilt i Sveriges handel med Vietnam och Kanada. Samtidigt har koncentrationen av leverantörer i stort sett varit oförändrad för både EU och Sverige. Frihandelsavtal kan alltså bidra till ett bredare produktutbud, men behöver inte leda till fler leverantörer.
Var det några resultat som förvånade dig?
Ja, två saker. Den ena är hur snabbt Kinas andel av värdetillskottet i Vietnams export har ökat – från omkring 3 till 6 procent. Det visar att även om produktionen flyttar till ett nytt land kan beroenden finnas kvar längre bak i värdekedjan. Det räcker därför inte alltid att titta enbart på varifrån en vara importeras; man måste följa värdetillskottet genom hela produktionskedjan.
Det andra är hur mycket effekterna varierar inom samma avtal. Ett avtal kan bidra till bredare sortiment i en varusektor, men inte ha någon sådan effekt i en annan.
Vad betyder resultaten?
Rapporten undersöker bara frihandelsavtalens betydelse för diversifiering. Den mäter inte andra nyttor, som lägre priser, tydligare regler, ökade utländska investeringar eller snabbare tillväxt i partnerländerna – effekter som tidigare forskning ofta har pekat på.
Vår analys visar att man inte kan räkna med att frihandelsavtalen i sig sprider riskerna i leveranskedjorna. Produktutbudet kan bli bredare samtidigt som antalet leverantörer inte ökar. Om beslutsfattare vill öka diversifieringen kan avtalen därför behöva kompletteras med andra verktyg.
Vilka andra verktyg kan beslutsfattare använda för att öka diversifieringen?
Det kan handla om incitament och bättre information, till exempel strategiska råvarupartnerskap, lagerhållning av kritiska material, återvinning och cirkulära lösningar samt ökad insyn i leverantörskedjorna. Det går också att utnyttja befintliga frihandelsavtal bättre, genom tydligare ursprungsregler och tekniskt bistånd. På längre sikt kan investeringar i kompetens och infrastruktur i alternativa produktionsländer också bidra.
Vad hoppas du att utredningen ska åstadkomma?
Jag hoppas den kan hjälpa beslutsfattare att skilja mellan olika typer av diversifiering och se var i kedjan riskerna finns. Då blir det lättare att välja rätt verktyg för rätt problem. Frihandelsavtal är viktiga, men de kan inte lösa alla problem med koncentrerade leveranskedjor.