Hur ursprungsmärkning av livsmedel kan påverka EU-handel
Inom EU finns krav på ursprungsmärkning på vissa livsmedel och flera EU-länder väljer nu att lagstifta om nationell, obligatorisk ursprungsmärkning på ytterligare livsmedel. Men vad får det för konsekvens för handeln mellan medlemsländerna?
Vad är en ursprungsmärkning?
En ursprungsmärkning berättar varifrån en vara kommer. Om det rör sig om en produkt som tillverkats i flera olika länder, eller innehåller material från flera länder, är det oftast landet som bearbetat varan senast som blir ursprungsland.
Är ursprungsmärkning lika med kvalitet?
Ursprung kan indikera att ett livsmedel har en viss smak eller en viss karaktär och kan på så sätt hjälpa konsumenter att avgöra kvaliteten på ett livsmedel. Men ursprungsmärkning kan bli missvisande om konsumenter tolkar in annan information om ett visst livsmedel baserat på ursprung. En ursprungsmärkning berättar enbart om vilket land eller region ett livsmedel kommer ifrån och inte om de förhållanden som produkten producerats under eller, om andra kvaliteter livsmedlet har.
Vilka EU-krav finns på ursprungsmärkning?
Det finns gemensamma EU-krav på ursprungsmärkning för vissa livsmedel. Det gäller till exempel färdigförpackat griskött, biff, kyckling, olivolja och honung. EU-reglerna ser olika ut beroende på vara. En ursprungsmärkning av förpackad biff måste exempelvis innehålla information om var kon föddes, levde och slaktades. När honung ska ursprungsmärkas måste den märkas med om den är gjord i EU eller utanför EU.
Finns det exakt samma krav på ursprungsmärkning i hela EU?
Nej. Fler och fler EU-länder lagstiftar om nationell ursprungsmärkning på fler livsmedel än vad EU kräver. Frankrike var 2016 en av första med att införa obligatorisk ursprungsmärkning på bland annat mjölk. Fler länder har sedan dess följt efter med obligatorisk ursprungsmärkning på bland annat pasta, ris, kaninkött, tomatbaserade produkter, fisk.
Hur går det till när ett medlemsland inför obligatorisk ursprungsmärkning?
EU har en gemensam marknad där varor ska kunna röra sig fritt utan hinder.
Medlemslandet måste därför ansöka om att få lagstifta om ursprungsmärkning på livsmedel hos EU-kommissionen. Tanken är att EU-kommissionen och övriga medlemsländer ska kunna granska lagförslaget innan det införs.
Vilken betydelse får en nationell, obligatorisk ursprungsmärkning för handeln mellan EU-länder?
Syftet med en ursprungsmärkning är att informera konsumenter om varifrån ett livsmedel kommer. Det kan göra att konsumenter i större utsträckning väljer nationella produkter framför importerade produkter. Det blir då svårare för utländska produkter av likvärdig, eller bättre kvalitet att säljas i landet. Det kan i sin tur innebära problem för EU:s inre marknad eftersom hela grundtanken är att varor, tjänster, personer och kapital ska kunna röra sig fritt – utan att hindras av tullar, avgifter, diskriminering eller nationella krav.
Är det inte miljömässigt bättre att som konsument välja en vara från Sverige än en vara som transporterats från ett annat EU-land?
Det går inte att ge ett generellt svar på det. Ursprungsmärkningen säger inget om hur livsmedlet producerats. I många fall har växthusgasutsläppen från själva produktionen en större effekt på en varas totala miljöpåverkan än transporten. Därför är det en något förenklad slutsats att närproducerade varor alltid har en mindre klimatpåverkan. Dessutom kan transporterna inom landet ibland vara längre än mellan grannländer, beroende på var i landet man bor.
Om miljöaspekten är det viktigaste för en konsument skulle det kunna vara mer motiverat med en märkning som berättar om vilken miljöpåverkan varan haft eller vilken djurhållning som använts.
Hur ser Kommerskollegium på obligatorisk ursprungsmärkning?
Kommerskollegium ser en risk för att den fria rörligheten för varor inom EU hindras oproportionerligt mycket av nationella krav på obligatorisk ursprungsmärkning.
Kommerskollegium anser därför att EU-kommissionen borde utreda hur nationell ursprungsmärkning för varor påverkar den inre marknaden – innan den godkänner att fler EU-länder lagstiftar om det här. Som beslutsfattare kan det vara värt att fundera över hur man underlättar för konsumenter att göra välinformerade val utan att hindra handeln mer än nödvändigt.
