Stoppa försäljning av en vara – så använder du EU:s varuförordning

EU:s varuförordning reglerar de nationella myndigheternas skyldigheter och företagens rättigheter när en myndighet behöver förbjuda en produkt som lagligen säljs i en annan medlemsstat – och därmed avvika från principen om ömsesidigt erkännande.

EU:s varuförordning gäller när myndigheten vill fatta ett beslut som

  • rör en produkt som lagligen får säljas i ett annat EU-land
  • inte omfattas av harmoniserad EU-lagstiftning
  • riktas till en ekonomisk aktör, alltså inte slutanvändaren
  • fattas på grundval av en teknisk regel
  • utgör ett förbud eller hindrar tillträde till marknaden
  • inte omfattas av ett annat förfarande som anges i en specifik EU-rättsakt.

EU:s varuförordning kompletteras av en svensk förordning om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn. Syftet med den svenska förordningen är att förtydliga och förenkla de befintliga regelverken genom att samla ett antal horisontella rättsakter i en enda. Här slås också fast att regeringen får meddela föreskrifter om kommunernas skyldigheter i samband med marknadskontroll av varor.

Informera företaget när försäljningen av en vara ska stoppas

När en behörig myndighet ska fatta ett beslut om att förbjuda en produkt ska den skicka ett skriftligt meddelande till företaget. En behörig myndighet kan vara statliga och kommunala myndigheter, inklusive länsstyrelser, som beslutar om åtgärder som omfattas av varuförordningen.

Bevisbördan ligger hos myndigheten som skriftligen måste motivera varför produkten ska förbjudas. Detta innebär att myndigheten måste ange

  • vilka tekniska regler som beslutet ska grundas på
  • tekniska eller vetenskapliga belägg för att det avsedda beslutet är motiverat
  • att det avsedda beslutet är ändamålsenligt för att det eftersträvade målet ska uppnås och
  • att det inte går utöver vad som är nödvändigt för att nå det målet.

Myndigheten ska ange inom vilken tidsfrist företaget ska lämna synpunkter - minst 20 arbetsdagar. När myndigheten sedan har fattat beslut ska företaget meddelas inom 20 arbetsdagar efter det att företagets tidsfrist gick ut. Annars anses varan lagligen saluförd.

Underrätta Kommerskollegium

Myndigheten ska meddela sitt beslut till den ekonomiska aktören och till Kommerskollegium, som i sin tur meddelar EU-kommissionen (enligt SFS 2014:1039).

Myndigheten ska också informera Kommerskollegium om de meddelanden och underrättelser som den har lämnat till berörda företag inför ett beslut.

Reviderad version av varuförordningen på gång

En reviderad version av EU:s varuförordning (förordningen om ömsesidigt erkännande av varor) börjar gälla den 19 april 2020. Här finns tydligare regler för hur företag ska bevisa att en produkt har blivit lagligen saluförd i ett annat EU-land samt hur myndigheter ska gå tillväga om de behöver avvika från principen om ömsesidigt erkännande.